söndag 28 november 2010

Von Wright-En man, en myt, ett ideal

http://apps.facebook.com/philosophers/preview.php?philosopher=vonWright

Jag är en av de få personerna i världen som faktiskt ser en viss charm i att bli gammal. Ni som läst min gamla blogg vet hur fascinerad jag är av Onkel Truls och andra historiska personligheter med stark "gubbvarning".

Mannen ovan heter von Wright och var filosof med finsk härkomst verksam i England. I sanningens namn ska jag säga att jag vet väldigt lite om hans filosofiska bakgrund men han har blivit en förebild ändå för mig de senaste åren. Detta beror på en sak, nämligen ögonbrynen.

Dessa matchar hans engelska stil i klädval och jag inbillar mig att han också rökte pipa. Mitt mål i livet är att en dag ha lika personliga ögonbryn som dessa. Just nu har jag två strån i ena ögonbrynet som skulle kunna bli något. För några månader sen var det kris i familjen när jag av misstag svett bort dem när jag eldade i trädgården, men nu är de tillbaka och jag ser framtiden an med tillförsikt.

I min framtidsdröm ser jag mig sitta under äppelträdet funderandes över något djupsinnigt och med en bolmande pipa i munnen nästan gömd under ett par riktigt buskiga ögonbryn. Kanske går då mina tankar till von Wright i sin himmel och det brödraliknande förhållande ett par buskiga ögonbryn medför...

lördag 27 november 2010

Jultinder i ögonen

Vad var de nu alla heter? Josef och Maria är säkra, men gubben med stallet då?
Äsch! Vi kallar honom Bengt...

Då var det snart första advent och dags för att julpynta huset. Mina uppgifter, som jag tagit på mig själv, har varit att sätta fram trädgårdstomten, som stått bakom ladan, och att sätta upp en julkrubba. Julkrubbor är nog det mest kristna jag är. Jag har alltid tyckt om att bygga dioramor och modeller och just fina julkrubbor har alltid fascinerat mig mycket.

Om du hittar en fin krubba någon gång med figurer som inte är av plast, så köp den. Dessa börjar bli lite ovanliga.

Här ovan kan ni se årets resultat. Dispositionen är väl vald och jag tycker nog att jag fått med alla karaktärerna på ett framhävande sätt. Jesus själv kommer från en lite mindre krubba. På det sättet kan man, utan större fantasi, föreställa sig att Maria faktiskt fött honom. Julrealism kallar vi det för hemma hos mig.

Gumman i bakgrunden är häxan Gulli, ett annat kärt barndomsminne. Hon kräver ett eget blogginlägg att förklara...

onsdag 24 november 2010

Vem tror på blåvalen?

Ser ni blåvalen? Inte jag med...

Ni som känt mig ett tag är att jag är en anhängare av uttrycket "Jag tror inte på blåvalen". Egentligen handlar uttrycket om att måste respektera att alla människor har med sig olika världsbilder.

I min världsbild är blåvalen en myt. En skröna om en stor "fisk" som skulle vara ett däggdjur. Detta vidunder sk dessutom vara stort som ett femvåningshus. Jag känner ingen som sett denna mytiska varelse. Ej heller känner jag någon som känner någon som sett en blåval. Alla vet dessutom hur lätt det är att fejka bilder på företeelsen i fråga.

För er som nu behöver ytterligare perspektiv i frågan kan jag säga att jag känner många som sett spöken, några som sett UFO:n och faktiskt en handfull som sett och tror på tomtar. Tomtar tror jag på av samma anledning.

Så ni som vill ansluta till min lilla mickroövertygelse kan ju alltid lägga ett bifall här. Men försök inte övertyga mig om blåvalens existens, jag är förlord i min övertygelse...

söndag 21 november 2010

I sökandet av det sista heliga


Många säger ofta "det var bättre förr" eller "på den tiden var folk mycket ärligare och raka". Nuförtiden verkar det som om den allmänna meningen är att allt är mer brutalt och att ungdomen moraliskt förfallit. Kanske är det så. Men då jag arbetar med ungdomar så skulle jag i alla fall vilja dementera det sista påståendet. Barn idag, och säkert som alltid, har väldigt empatiskt och moraliskt tänkande. Med oss vuxna är det lite sämre. Vi verkar inte alltid ha klart för oss vilket värdegrundsben vi ska luta oss mot.

Denna osäkerhet gör också många barn otrygga och osäkra. Hur ska man ställa sig när man i ena örat hör att man ska vara kompis med alla, och i andra örat hör den offentliga mediala strömmen av kränkande beteende, nedsättande språk och brutna löften?

Nu tror jag att man nog var lika osäkra på stenåldern, men vi har alltid haft ett ideal att arbeta mot. Folk lyfter inte på ögonbrynen när någon som t.ex. lovat att ringa aldrig hör av sig eller om man ändrar sig i sista sekund "bara för att".

Jag tror att det är i dessa små löften man faktiskt skapar grunden till det man kan kalla moral eller etik. Att man arbetar på att hålla det man lovar och att göra det man säger. Kan verka enkelt, men försök själva att hålla alla era löften när vardagsstressen sätter in.

Förr sa man: "En man är inte bättre än sitt ord". Kanske är det så att att samhälles moral är mäts i den totala andelen hållna löften. Det är i alla fall en start...

torsdag 18 november 2010

Tanken om den goda världen


En gång i tiden skrev jag följande lilla tanke:

"I en ond värld skiljer man på ont och gott, en god värld existerar inte"

Många som läser en strof som den här lägger upphovsmannen snabbt i facket "cyniker" eller anser att man har en väldigt negativ syn på livet. Finns det inte någon god värld? Är man ond om man tycker vissa saker är goda? Frågorna blir många svaren blir få...

Jag blir mer och mer övertygad om att mycket som vi anser är av ondo har sin rot i att vi hela tiden måste värdera allt och därmed blir lättmanipulerade. Krig är väl ett lysande exempel. Svårt att få folk att slåss mot varandra utan att göra dem övertygade om att man de någon sorts "rätt" att faktiskt döda varandra.

Faktum är att många hemska saker i världen har minst lika stort berättigande som de snälla och fina sakerna. Ett lejon funderar nog sällan om det omoraliska i att döda andra levande varelser.

Nä faktum är nog att om vi bara kunde acceptera som den är, med sina fel och brister, så skulle vi nog uppleva världen som bättre. När vi inte hela tiden värdesätter allt så kommer vi att se att världen i sig själv är ganska "god" och då har ytterligheterna tappat sin betydelse.