lördag 31 december 2011

I de sista timmarna…

Onkel, havet och framtiden…

Morgonen är gnistrande vacker, denna nyårsafton. Efter viss väntan kom kylan och solen samtidigt, paradoxalt nog. Vädermässigt har året som gått varit lite ovanligt. För precis ett år sedan var det knädjup snö, idag blommar julrosorna utanför knuten och syrenerna knoppas. Naturen ställer om sig, även om inte vi gör det.

Därför tror jag på framtiden, även om det ser lite hackigt ut just nu, och just därför vill jag verkligen önska alla läsare följande:

Gott Nytt År!
Från Onkel Olof

Och ta hand om er därute…

fredag 30 december 2011

Ärlig eller anti?

Antimateria. Fysikalisk taoism…

Rent taoistiskt sett så har allting en motsats. Om jag till exempel säger att något är bra, måste jag samtidigt mena att det finns något som är dåligt annars vore det meningslöst att säga. Begreppen är i sig själv en jämförelse och ett sätt att sortera världen. Mycket mänskligt och mycket naturligt.

Nu är det så, har jag märkt, att motsatser i sig själva tycks räknas som egna enheter eller åsikter. Många religioner och politiska idéer är egentligen bara en motreaktion på något annat. Gnäll i vackra ord skulle man kunna säga. Är jag buddhist för att jag tror på Buddhas lära, eller för att jag är så trött på andra religioner? Inom politiken är missnöjespartier ofta mycket populära. Vi vill störta etablissemanget, men vet inte vad vi vill ha istället. Men det är alltid lätt att vara anti, och i en debatt eller religionsfråga är det ofta en fråga om något är bra eller dålig, inte en diskussion där man ställer två idéer eller uppfattningar mot varandra med både för- och nackdelar.

Jag har märkt att de personer som verkligen tror eller verkligen är övertygade om sina idéer, det vill säga är ärliga mot sin sak och sig själva, har lättare att lyssna på andra och förstå dem med. Tvivlarna, de osäkra och pessimisterna är ofta de som hörs mest, skriver längst och har svårast att ta till sig nya saker.

Så fråga dig alltid när du ska ta ställning: "Är jag ärlig eller anti?"
Svaret är inte alltid så givet som man tror…

torsdag 29 december 2011

Längtan till havet…

Aktivt rogivande…

Nu när man firat jul i snart en vecka börjar man känna sig lite "försoffad". Maten smakar inte lika bra, man börjar bli seg i huvudet av all läsning och magen känns som om man blandat gröten med gips.

Då går man in i nästa stadium, då man längtar till hälsosam mat, motion och aktivitet. Har därför idag hunnit göra de sista bankärendena för året, diskat och nu sitter man skriver på en blogg. Det är väl balansen som gör sig påmind.

En promenad vid havet hade varit skönt nu. Frisk luft, himmel och vågor. Får bli nästa projekt…

onsdag 28 december 2011

Systemet fortsätter att växa...

En del av systemet, eller en del utanför systemet?Det är frågan…

Hörde på radion att svenska folket fortsätter att belåna sina bostäder. Mer än reallöneökningarna. Vem har ansvar för detta? En vettig fråga innan bubblan spricker. För när bubblan exploderar så är det, som vanligt, politikerna och finansmarknadens fel. Det vi börjat kalla för "Systemet".

Men jag anser fortfarande att systemet är vi, som väljer att handla för mer än vi egentligen har råd med. Vi som inte vill ha något senare utan nu, och värderar saker högre än vad de egentligen är värda. Ekvationen är tydlig.

Vi gör valen, och låter andra ta skulden. Rätt mänskligt egentligen…

tisdag 27 december 2011

Mellankoli…

Bilden får representera den där känslan…

Mellandagarna ger tid till eftertanke. Hela natten har de blåst ganska kraftigt, vilket gör att man sovit extra gott. Lite konstigt det där med vädret och mig. Ju sämre väder, desto bättre sover jag. Man bara kryper ner under täcket och tänker: "Tur man slipper vara ute i det där", sen sover man som ett barn. Man kanske borde tänka så om fler saker.

Bilden ovan är ganska intressant. Jag googlade ordet "mellandagar" och då kom den upp som bild. Tror den innehåller ett hemligt meddelande som hjärntvättar oss att gå på mellandagsrea. Om inte annat är den ganska rolig.

Det blir ingen rea för Onkel O i år. Någon måste ju tänka på balansen…

måndag 26 december 2011

Längtan till landet…

Vilt på ett annat sätt…

Julen är en mycket intensiv tid. Full av möten, förväntningar och sociala färdigheter. Det är inte utan att man börjar längta ut till skogen och lugnet. Att få sitta på en sten och lyssna till susandet i träna och de där andra ljuden som man man bara kan höra bland träden.

När man sen suttit där en stund så blir man sugen på en skinkmacka igen. Det handlar om kontraster, och det handlar om balans…

söndag 25 december 2011

Dagen efter…

Apelsinerna är kvar. Tomten är borta…

Har haft en mycket trevlig julafton med familjen. Men trots att julafton ar trevligt så är nog juldagens lugn den riktiga julkänslan. Nu ska julböckerna läsas och resterna ätas. En liten oas i helgen innan man ger sig av på mer resande och mer fest.

Kanske hinner man med en liten tur runt byn också. Men idag är det juldagen, så man kan inte vara helt säker på att något alls blir gjort. En riktig helgdag med andra ord…

lördag 24 december 2011

fredag 23 december 2011

I Onkel Olofs värld…

Så här ser den ut…

Någonting med den här bilden har det där i sig som känns väldigt mycket jag. Det stormfällda trädet över den snart mosstäckta stengärdesgården säger något om tiden och livets cykler. Ett ögonblick av ålderdom, och en insikt om förgänglighet.

Sådan är den. Onkel Olofs värld…

torsdag 22 december 2011

Nu är det dags att rädda fröna…

Bilden får tala för sig själv…

Så var det dags då. Alla feminister kan luta sig tillbaka och se tiden an. Vi män är utrotningshotade. Fick ett inbetalningskort från Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) idag. Dagens insamling handlade om att vi måste rädda oss män. Ja på allvar, det var inget försenat aprilskämt.

Enligt undersökningar produceras män häften så mycket sädesceller nu som på 50-talet. Varför är det så då? Jo, för att många miljögifter idag fungerar som syntetiskt östrogen (kvinnligt könshormon). Mer behöver man väl inte säga.

SNF har varit väldigt framgångsrikt med att rädda pilgrimsfalken. Hoppas pilgrimsfalkarna kan hjälpa oss…

onsdag 21 december 2011

Vackert förfall II...

Skönhet i världsklass…

Hittade oljefatet ovan på en skjutbana utanför Broby. Vet man att det står i Skåne kan man se det som en ganska kul föremål, som någon skjutit hål i på skoj. Hade samma bild tagits från många andra delar av världen, skulle insikten vara något annat.

Påminner om den trygghet vi lever i. Vi borde vara mer tacksamma…

tisdag 20 december 2011

Julöl, pissrännor och jämlikhet…

Detta duger med…

Idag fick jag lust att göra ett span om en modern företeelse. Jag är en stark anhängare av pissrännor. Jag till och med startade en liten aktionsgrupp för några år sedan kallad MRAPS (Mäns Rätt Att Pissa Stående), pissrännans vänner. Det fanns nämligen ett påbud ett tag att även vi män skulle sitta på toaletten, men där fanns en gräns, i alla fall i min värld.

Detta kan låta som en mycket snäv fråga i verkligheten men nu har jag märkt en spännande trend, nämligen att kvinnor använder herrtoaletten på större samlingslokaler. Med tanke på att vi män för det mesta inte behöver båsen på herrtoaletten, så passar vissa kvinnor på att låna dem för att slippa en lång kö till "puderdosan". Smart. De flesta män verkar dessutom inte bry sig nämnvärt.

Som neutrist tycker jag att det är onödigt med herr- och damrum, även om jag kan förstå att kvinnor föredrar det. Men tänk att pissrännan kunde göra så mycket för jämlikheten! Får nog kalla MRAPS för ett jämställdhetsparti i fortsättningen…

måndag 19 december 2011

Kaos är granne med Gud…

Oordning i ordningen. Vackert blir det i alla fall…

När man är ute i naturen slås man ofta av hur slumpen skapar skönhet. En hög med stenar, ett vindpinat träd eller en rotvälta kan vara otroliga skulpturer. Ingen verkar ha tänkt, det bara liksom blev så, och ändå finns det många som anser att naturen är uppbyggd med matematisk och logisk precision. Som den gamla stofilen Fibonacci till exempel, men han är långt ifrån ensam.

De som forskar på kaosteori har ju funnit att vissa mönster kommer med regelbundenhet. Har även mött folk som ser naturens logiska uppbyggnad som bevis på att vi är skapade av ett högre medvetande, en gudsexistens. Det ligger i var och en av oss att tolka det själv.

Kanske är det kaos. Kanske är det ordning. Egentligen behöver vi inte veta. Det räcker med att uppskatta dess följder…

söndag 18 december 2011

Vad firar vi egentligen?

Jesus, de fromma och häxan Gulli, en familjetradition…

Så här när det är 4:e advent kanske man ska ta sig en fundering över vad vi firar och dyrkar i dessa juletider. Sitter man på ett berg och studerar världen, skulle man kunna tro att julen är Mammons fest, även om julhandeln är trög i år. Tomten är, som vanligt, populär och får symbolisera den gamla folktron som ännu inte släppt taget om våra religiösa liv.

I många hjärtan tror jag att julen är ett firande av känslan man hade som barn. En rit att återskapa och fira barnet inom oss. I min familj representeras det av att julkrubban har en extra figur (se ovan). Det är häxan Gulli, en tant som jag och mina kompisar trodde bodde i en elstation när vi var i 5 år. 37 år senare lever hennes ande kvar i det undermedvetna och måste givetvis firas då och då.

Annars det jag rent religiöst firar varje år är midvinter (den 22:e i år). Då brukar jag tända en massa ljus, äta god mat och fira att det går mot ljusare tider, och att det deprimerande mörkret börjar försvinna. En fin tradition.

Julafton då? Ja då firar man att Kalle Anka visas kl 15:00, att man blivit äldre och att det är gott att vara med sin familj. För på något sätt är nog familjen det viktigaste under julfirandet. Till och med viktigare än julmust…

lördag 17 december 2011

Jul i faggorna…

Julen närmar sig den lilla stugan…

Intressant dag idag. Julstöket har börjat, med inköp av julmat och julgran. Det ska stekas köttbullar och städas i alla rum. Rätt avslappnande fast det tar lite tid. Precis som om man måste förtjäna några dagars julfrid genom att först arbeta ihjäl sig. En sorts balans i sig själv.

Snart blir det kaffe och saffransbröd. Sen ska jag träna på att tindra med ögonen och slå in lite julklappar. Måste erkänna att jag gillar det på något sätt…

fredag 16 december 2011

Flyta med...

Anpassande vapen...

Varje dag när jag kör till jobbet så kör jag genom Skånes mittpunkt, det vill säga Höör. Höör är en väldigt trevlig kommun med mycket att uppleva och fin natur, så jag kan rekommendera er att åka dit. Varför vill jag då skriva om Höör? Jo, i höör har man en speciell liten trefikregel, som jag skulle vilja beskriva den så här:

"Det fordon som kör fortast i en rondell har företräde "

En ganska idiotisk regel tycker man varenda gång man närmar sig en rondell, och det finns några stycken i Höör. Eftersom jag inte förstått regeln har jag dessutom varit nära att köra in i andra medtrafikanter, då jag trodde att först in hade företräde.

Men nu infinner sig den spännande mänskliga egenskapen, man anpassar sig. Numera tycker jag det är helt naturligt att lämna företräde för fartdårarna. Är detta en bra anpassning? Jag vet inte, men då min livsfilosofi handlar om att flöda med, så kanske det bara är ett tecken på något annat.

Jag tror de flesta system och kommuner har liknande oskrivna lagar. Man måste lära sig dem, men måste man anpassa sig?

torsdag 15 december 2011

Frusen skönhet…

I väntan på vintern…

Vissa saker är nästan vackrare döda än levande. När jag tog bilden ovan tänkte jag: "Precis som snökristaller". Kanske är likheterna fler och större…

onsdag 14 december 2011

Köldens blomma…

Värmande syn i vintermörkret…

Man kan fortfarande hitta saker i naturen som verkligen lyser upp. Blomman ovan fann jag i en skog nära här. Jag må vara kritiserad för min tro på naturens inneboende förmåga att alltid anpassa sig och leva på, trots mänsklig påverkan, men man hittar alltid något som ger hopp och styrka.

Vilken art det är vet jag inte, men egentligen spelar det ingen roll. Hade jag fått bestämma hade jag döpt den till Vinterljus…

tisdag 13 december 2011

Ärlighet i tiden…

Ärlighet. Ett tecken i tiden…

Det finns en gammal zen-anekdot som handlar om en man som kommer till zenmästaren och säger att han tycker det är svårt att vara ärlig för han är rädd att göra människor ledsna. Zenmästaren svarar då: "I så fall är du inte tillräckligt ärlig".

Är det inte så det är i livet? Vi kan ta sanningen, för den känner vi till, men lögnen sårar oss väldigt. I långa loppet gör ärligheten oss trygga även om den kortsiktigt kan vara smärtsam. Tror någonstans ändå att vi är mer ärliga mot andra än mot oss själva. Så var ärlig mot dig själv, så kanske du upptäcker det ärliga i resten av världen med…

måndag 12 december 2011

Korpen och jag…

Korpen på min kilt…

Korpen är en spännande fågel, och jag har alltid gillat den skarpt. Många förknippar fågeln med begreppet "olyckskorp", vilket jag kan se som lite orättvis benämning. Korpar är fruktansvärt lekfulla och kreativa.Såg en gång en naturfilm där korparna på ett zoo satt på vildsvinens ryggar och retade upp desamma, bara för nöjet att få rida på dem. De lär också kunna flyga upp och ner, något som jag gärna skulle vilja se.

Ibland när man är ute i markerna kan man höra korparna kraxa till varandra. Ibland verkar dom ha förbaskat mycket att säga, eller så vill de bara ha uppmärksamhet. De lär också vara fåglar som är bra på att lösa olika problem, bara de får en belöning av något slag.

Lekfulla, pratiga och smarta med andra ord. Lite som min egen myt om mig själv. Därför är det en korp som håller ihop min kilt. Det känns tryggt på något sätt…

söndag 11 december 2011

Din plats i näringsväven…

De nya rovdjuren lämnar märkliga spår…

Hittade detta välbyggda jakttorn på en av mina skogspromenader. Det får en att tänka på det komplexa med näringsväven, eller näringskedjan som man talade om när jag var liten. Ni vet haren äter gräset och blir uppäten av räven som dör och blir nytt gräs.

De flesta stora rovdjur har sedan länge försvunnit från stora delar av vårt land. Detta skulle innebära att det blev ett överflöd av deras byten, t ex älgar, rådjur och harar. Nu har det inte blivit så eftersom människan tagit rovdjurens plats i näringsväven. Ett stort ansvar, i min mening. Många jägare tar detta ansvar, och det är inte dom som egentligen är det moraliska problemet.

För frågan är: "Har vi tagit en plats i näringsväven som inte är vår, eller är detta en del av vår natur och därmed en naturlig utveckling?"

lördag 10 december 2011

Hedniska tider…

En budbärare från forntiden, eller?

Blev omskriven på följande blogg, vilket kändes lite hedersamt. Hade tappat bort ordet "hedning" i min vokabulär. Har inte haft samma innebörd sedan buddhismen blev godkänd som religion för något år sedan. På något sätt visade det att det religiösa etablissemanget inte längre bara innesluter bokens religioner (islam, kristendom och judendom).

För sanningen är ju den att många idag söker sina egna vägar i äldre och nyare läror. Skillnaderna är inte så stora mellan olika religioner som många tror. På något sätt är ju alltid en god människa en ganska trevlig person, och omtyckt vill ju alla vara.

Jag väljer att ha ett öppet sinne för andra och deras övertygelse. Världen blir så mycket mer spännande på det sättet. Hedning eller inte…

fredag 9 december 2011

Schlaraffen fredag…

Äntligen fredag…

Den här veckan har varit hektisk. Bland annat har jag varit på utbildning i tre dagar och suttit på föreläsningar om informationsinsamling och statistik. Med Mark Twain i tankarna skulle jag vilja säga:
Det finns tråkiga föreläsningar, förbannat tråkiga föreläsningar och föreläsningar om statistik.

Nu är det äntligen fredag med lugnare tempo och allmänt slöande. Lite som i tavlan här ovanför, "Schlaraffenland" av Bruegel d.ä.

Idag är det viktigt EU-möte. Kanske kommer hela Europa att bli ett nytt Deutschney land, som i Hasse och Tages film "Äppelkriget". Men vem bryr sig just nu. Det är ju fredag…

torsdag 8 december 2011

Nära vintern…

Löven har varit röda länge nu…

Det är väl märkligt. Men man kan känna i luften att snön är på väg. Det blir en speciell kyla och en märklig förnimmelse. Många djur lär känna på sig när jordbävningar och andra katastrofer är på väg. Kanske gör vi det med, fast vi inte förstår tecknen längre.

Vissa verkar inte förstå tecknen ens när grannens soptunna blåser in genom fönstret. Måstre vara skönt på något sätt…

onsdag 7 december 2011

I sagoskogen IV...

Mitt i byn börjar sagan...

I söndags begav jag mig ut i den civiliserade sagoskogen. Mitt i Broby ligger en av Sveriges finaste hembygdsparker. De gamla husen och träden är verkligen inspirerande. Väl värt ett besök.

Med tanke på stormen tidigare, är det fint och se att parken klarat sig så väl. Bilden påminner om den taoistiska devisen att det mjuka övervinner det hårda. Den hårda eken ligger nu slagen, när gräset runt omkring reser sig igen. Väl värt att fundera över…

tisdag 6 december 2011

Neonrevolution…

Lite som den där inspirationen...
'
Ibland skriver jag dikter med. Det där går lite i vågor, och i vissa perioder kommer dom bara till en. Den här ramlade på mig igår:

I neonljusets surrande sken
blir blodbadet på gatan
en kaskad av färger
som skriver på betongen
namnen på dem
som snart glömts bort
av regnets tunga tårar…

Onkel Olof

måndag 5 december 2011

Fasthållande...

Allt samlas i flödet…


Man kan göra två saker i livet.
Kämpa med eller kämpa emot.
Livet är som en ström.

Vissa försöker desperat simma emot den. 
Sanningen är att man hamnar där man ska tillslut. 
Det tar bara lite längre tid om man kämpar emot. Man blir tröttare också.
Det slutar inte i ett vattenfall som många tror.
Det slutar i det stora varma havet.
Där alla strömmar samlas…



Omarbetat från "Handboken".

söndag 4 december 2011

Gnäll, en välfärdsmätare...

Gnäll, och jag ska säga vem du är…

Vissa dagar är jag väldigt trött på gnäll. Det gnälls om det mesta i det här landet. Det snöar för mycket, det snöar för lite, det är för varmt, det är för kallt, det är hår i maten osv. Man kan lätt tycka att vi måste ha den sämsta av världar så mycket som vi gnäller. Sen kom jag och tänka på en sak min mamma sa för en massa år sedan om bebisar. Om en bebis som slagit sig och gråter, är det ofta ingen fara, men blir den tyst då ska man vara orolig.

Kanske är det så det är. Så länge vi gnäller är det ingen fara, och vi har det bra. Den dagen vi tystnar finns det något att oroa sig för…

lördag 3 december 2011

I ljuset…

Att se ljuset utan att bländas…

–Jag har sett ljuset! förkunnar profeten.
Grannarna tittar oförstående på honom och fortsätter sedan kratta löv.
–Änglarna talade till mig. Frälsningen är nära! fortsätter profeten.
Ingen reaktion.
–Domedagen är nära! Profeten tar till sitt trumf i förkunnelsens kortlek.
Fortfarande ingen som verkar tycka att detta är mer oroande än mossa i gräsmattan.

Profeten ger upp och går in och tittar på TV i stället. En av änglarna sätter sig bredvid honom och säger:
–Det är en spännande match på fyran.

Världen vill inte bli frälst, tänker profeten, och sträcker sig efter kaffet…

fredag 2 december 2011

How many roads?

Här är en! Hur många till behöver man?

Kom att tänka på låten "Blowing in the wind", som börjar med strofen "How many roads..., alltså: Hur många vägar måste man vandra? är en rätt intressant fråga. Med detta menar jag egentligen: Hur gammal måste en religion vara innan den räknas som befäst?

Våra stora religioner har ungefär följande ålder.

Judendom 4 000 år
Hinduism 3 500 år
Buddhism 2 500 år
Taoism 2 500 år
Kristendom 2 000 år
Islam 1 400 år

Undrar hur länge min kundvagnsreligion måste finnas innan jag får ledigt från skolan för att fira 1:e december?

torsdag 1 december 2011

Vik hädan...

Ett helvete? Bara om det är rent…

Som någon vis person påpekade, angående min kundvagnsreligion, så måste det finnas saker jag absolut inte skulle välja i min egovalda övertygelse. Givetvis finns det saker som inte får plats. Här följer den efterfrågade listan:

Synd
Pengar
Politik
Mission
Helvetet
Evigt liv
Barn (dom måste få välja själv när dom blir äldre)
Religionskrig
Domedagar
Celibat
Rätt och fel

Det var nog det hela.

Dags att gå och fira. Första december har jag precis valt till en extra helig dag…

onsdag 30 november 2011

Hallelujah i Ullared!

Här ska handlas religion…

Några präster jag talat med har förklarat att dom inte har problem med att folk har olika religionen, men däremot har de svårt med det som kallas "kundvagnsreligion". Det betyder att man går in i en affär som säljer religion och plockar lite vad man tycker och sätter ihop en alldeles egen religion. Men är vi inte lite så allihop? Det nya milleniumets egoideal ger oss rätten.

Min egna religiösa kundvagn ser ut så här:

Taoism (i sin rena form)
Zen-buddhism (utan reinkarnation)
Schamanism
Jesus (måste alltid vara med på ett hörn)
Dogen
Tai Chi
Asatro (utan gudar)
Indianer
Jobs bok
Älgar och änglar (fast inte samtidigt)

Det där blev långt, men jag tror inte listan är speciellt unik. 
Jag inte kan man kalla mig för Onkel Ortodox…

tisdag 29 november 2011

Livet, ungdomen och rollerna vi spelar…

Det bästa med mig är att jag alltid är mig själv, tror jag…

Som jag tidigare skrivit så tillhör jag den där förlorade generationen från 80-talet som spelade rollspel. Ni vet Drakar & Demoner och sånt. Har av en händelse kommit in på det på den här bloggen.

När jag var ung var jag ordförande i en mycket intellektuell, om än rollspelande, förening som hette Firvulag. I en intervju i en lokal blaska gjorde jag det underbara uttalandet:

"...men vi kan skilja på verkligheten och de roller vi spelar".

På den tiden var jag säker. Det är jag inte längre…

måndag 28 november 2011

Min medvetna ungdom…

Robert Aschberg? Nä Storpotäten, min politiska uppfostran…

Lite märkligt egentligen att vi har ett borgerligt styre i Sverige. Varför då? undrar du säkert. Jag är ju generationen som just nu befinner sig mitt i livet och mitt i karriären. När jag växte upp på 70-talet styrdes mitt liv av två program i SVT, nämligen "Halv fem" och "Halv sex". Då satt man som klistrad framför rutan och tittade på spännande barnprogram.

När man ser tillbaka på den tiden så hade barnprogrammen en tydlig socialistisk anda. Om det inte var tecknade filmer från öststaterna så var det Bamse och "Vilse i pannkakan" som regerade. Storkapitalisterna Krösus och Storpotäten var dom "onda" i världen, dom som man drömde mardrömmar om.

När man sedan skulle läsa en saga var titlar som "Filips frågor", "Lasses farfar är död" och "Mamma och pappa skiljer sig" givna, då Bröderna Grimm inte var tillräckligt sociorealistiska och politiskt medvetna. För vem fan vill bli kung när monarkin bara förtrycker de svaga i Nicaragua?

Men kanske är det ändå tillslut Alfons Åberg som påverkade mest. Ni som var med förstår vad jag menar…

söndag 27 november 2011

Doktor Drövel, en man, ett barnprogram ett mode…

Dr Olofs hemlighet. Drövelmode…

Har senaste tiden blivit en G1000-man. Det betyder att jag mest går i kläder prydda med ett rovdjur från fjällvärlden. Älskar att gå i material som står emot Skånes hårda vindar, är slittåligt och har enorm rörelsefrihet. Jag tycker också att de är snygga.

Men historien sitter i det undermedvetna. När man ser de har glada norrmännen från ett barnprogram från min ungdom så är det lätt att se vart mitt klädval kommit ifrån.
Kanske har jag sökt efter Dr Drövel i hela mitt liv. Ska nog önska mig en tropikhjälm med en propeller på i julklapp…

lördag 26 november 2011

En slängfri dag…

Inget är för evigt. Inte ens ett par joggingbyxor av märket Champion…

Idag är det dagen som kallas "en köpfri dag". Då ska man hålla sin konsumtion på en mycket låg nivå. Men är det inte så att en köpfri dag, också kräver slängfria dagar. Om vi skaffade oss prylar som inte slets ut så fort, så kunde vi ha köpfria dagar ganska ofta.

Idag har jag annars lite sorg. Mina gamla joggingbyxor, som jag haft i minst 10 år, är nu så håliga och slitna att jag inte ens kan behålla dem som "att ha i trädgården" eller liknande. Det är alltså dags att låta dem gå vidare till den plats joggingbyxor hamnar när dom dör.

Varför är det så att kläder alltid är skönast precis innan man måste slänga dom? Kanske är det för att påminna oss om att slängfria dagar egentligen är bättre än köpfria…

fredag 25 november 2011

Anders Borg, jantelagens ansikte…


En man som förenar ett land och en lag…

Jag trodde Jantelagen var död, men ack vad jag bedrog mig. I veckan fick vår finansminister en utmärkelse som många verkligen anser att han är värd, nämligen Financial Times första plats för finansministrar. Att det går bra för Sverige är förvisso inte bara hans förtjänst, vilket han själv kommenterar, men äntligen har vi fått en politiker som går hem i stugorna och på de stora arenorna. Alla borde vara nöjda med det, kunde man tro, men inte då.

Debatter i soffor och på nätet pyr av avundsjuka. Waidelich säger att han kunde fått det lika väl, andra säger att konkurrensen var låg och allting sätter en fin avslutande knorr när Birger Schlaug påpekar att han fått utnämningen för att han ser ut som en miljöpartist.

Skämt eller inte. Varför kan vi inte bara glädjas över att någon faktiskt är förbaskat duktig på det den gör?
Jantelagen förenar, Jantelagen saknar partifärg och Juholts mustasch sitter kvar…

torsdag 24 november 2011

Julklappar och grå tinningar!

En julgran? Nä ett ålderstecken…

Idag är det precis en månad till julafton. Det är då man upptäcker det. Ålder är omvänt värde på hur många julklappar man önskar sig. Så är det.

När man var liten kunde man lätt komma på sisådär en 42 olika saker man önskade sig i julklapp. Nu, när man är 42 tänker man: Jag har ju vad jag behöver. Vad fasen ska jag önska mig?

När den tanken örfilar en från vänster, slår det en som en örfil från höger att man tyckte det var konstigt att gamla människor aldrig önskade sig något när man var liten. När man passerat medelpunkten ser man samma sak från andra hållet…

onsdag 23 november 2011

Urskog i tiden…

Urskog, snart ur tiden…

Hörde på radion att det börjar bli otroligt ont om orörd skog i Sverige, vilket hotade många unika arter som lever just där. Skogen och dess livscykel är ganska intressant företeelse. Som skogsägare vet jag att det är fruktansvärt snårigt att förstå sig på.

När jag var liten förfasade sig alla miljövänner över alla stora kalhyggen som skogsindustrin producerade. Nu vet man att en skog mår rätt bra av att avverkas lite då och då. Solen behöver komma åt marken och ge energi, så att man kan få viss näring tillbaka. Det är bra för djurlivet också, och idag får många gånger avverkning bli ett surrogat för att skogen ska brinna ner med några hundra års mellanrum. Skogsbruk är därför i sig inget större miljöhot.

Men sin finns den där urskogen, där människan inte går in och rör till saker. Det är ganska mäktigt och nästan lite mytiskt. Jag hoppas vi får ha kvar det i Sverige, och att man ska tillåta ungskog få bli urskog en dag. Kraven på skogsbruksplaner sätter vissa hinder i vägen för det, och att göra sina marker till naturreservat tjänar man ju inga pengar på. Undrar om min sambo går med på att göra tomten till en urskog?

tisdag 22 november 2011

Den dolda skönheten…

Sådan är vägen…

Först går man bara förbi utan att bry sig. Höstskyarna sträcker sig ner mot marken och får naturen att viska i bakgrunden.

När man stannar upp i nuet ser man det sista lövets skönhet. Kameran förstärker den där känslan man får…

måndag 21 november 2011

I ytan…

Reflexerna på vattenytan är vackrare…

Stod vid en liten damm i helgen och funderade över speglingarna. Visst är det fantastiskt att världen som reflekteras i vattnet på något sätt är vackrare än världen som speglar sig.

Synd att detsamma inte gäller min badrumsspegel…

söndag 20 november 2011

I sagoskogen III…

Vildmark? Nej 500 meter från landsvägen…

Idag var det åter dags att ge sig ut i skogen med min sambos systemkamera. En av de bättre presenter jag gett henne. Vi använder den flitigt, båda två.

Det fina med Sverige är att man behöver inte bege sig långt från det tätbebodda, för att hitta riktigt fin natur. Bara man har ögonen med sig. Idag var det trollskt i skogen, och namnet John Bauer kom upp i medvetandet vid flera tillfällen.

Skönhet i det döda...

Det finns mycket att uppleva och se, även i en planterad eller nyavverkad skog. Men som man säger på engeleska: "It's in the eye of the beholder"…

lördag 19 november 2011

Hybris. Vägen ut ur dimman…

Dimman lättar över kunskapen, men inte över egot…

I begynnelsen skapade gudarna människorna, och begåvade dem med gudomlig kunskap. När gudarna såg hur människorna använde dessa kunskaper, förfasades dom och lät en dimma falla över deras medvetande. Okunniga och ödmjuka spred sig människorna över världen. Men långsamt långsamt lättar gudarnas dimma, och deras kunskap blir hela tiden mer och mer gudalik.

Så här minns jag en sydamerikansk myt, som jag hörde för en massa år sedan. Ibland får den mig att rent mytiskt förstå min samtid. I Bibeln äter människan av kunskapens träd och blir då utkastade ur paradiset. Lite samma tanke.

Visst är kunskap en gåva, men då tänker man att den ska användas på rätt sätt. Idag tycker jag vi är väldigt nära det man skulle kunna kalla hybris, det vill säga att bara för att vi kan ska vi sätta oss över och pilla på saker vi kanske inte skulle göra. I vår tro på vetenskapen glömmer vi ibland bort att vi bara är människor. Vi vill bestämma vilka foster som ska överleva, vi manipulerar gener, livets nycklar, och kunde vi skulle vi även styra vädret. Vi ger oss också rätten att döma och fördöma, och vägrar se att vi är en del av enheten, utan ser oss som något som står över den.

Vi kan låta vargarna styra sitt eget öde och låta dem vara, eller så kan vi resonera om vilka som ska leva eller dö. Resonemanget kring vargstammen är jäkligt nära hybris i min mening. Från båda sidor. Vi är människor, vi äger vargarna.

Nu ska gudomliga Onkel Olof ta en kopp kaffe och fundera över något mer världsligt…

fredag 18 november 2011

Ett år av funderingar...

Bänken är tyvärr borta, men Onkel är kvar…

Idag är det precis ett år sedan jag startade den här bloggen i det här formatet. Känns som ingen tid alls. Under året har statistiken visat att bloggen haft över 5 000 sidvyer (vad nu det är) under året. Dessa har fördelats på 243 inlägg. Enligt min egna räknare har jag haft över 7 300 besökare.

Det första inlägget var detta inlägg om den goda världen, och sedan har det bara rullat på. Det har varit inlägg om allt möjligt konstigt som taoism, buddhism och miljöfrågor. Trots alla dessa, i mitt tycke, stora frågor så är det ändå inlägget om inlägget som lästs av flest personer. 66 sidvyer (vad nu det är) har min beskrivning av hur man lägger in vitlök blivit.

Jag funderar och funderar. Till slut är det ändå botten på behovstrappan som avgör. Är man inte mätt har man svårt att bry sig…

Tack alla läsare och inläggare för det här året!

torsdag 17 november 2011

5:e advent…

Dags att hugga gran. Den här kanske?

Slår mig att det bara är en dryg vecka till första advent. Rent teoretiskt kan man alltså säga att det är femte advent på söndag. Igår kunde man ringa till radion och rösta på om man ska ha röd-, kungs- eller plastgran. Ingen fråga som direkt berör mig, men en spännande tanke väckte det: "Vilken av de tre alternativen är egentligen mest miljövänligt?

Rödgranen och kungsgranen är, rent statistiskt sett, odlade i Danmark. Plastgranen är tillverkad i Kina men kan användas i 15 år. Ekvationen kanske inte är så given som man tror. Jag väljer den som luktar godast och barrar mest...

onsdag 16 november 2011

Allt började med en miljökatastrof…

Dom är tillbaka för att börja om…

Vi tycker vi lever i tidernas största miljökatastrof, vilket får betecknas som "en spik i foten" om ni minns Hasse Alfredsson i 88-öres revyn. Faktum är att vi inte varit här idag om det inte varit för ett antal naturkatastrofer.

För 3 miljarder år sedan var det dom blågröna algerna som härskade på jorden. Dom levde av koldioxiden i luften och producerade en massa syre. Tyvärr tålde dom inte syre och när syrehalten blivit för hög så dog dom. Tragiskt för dom och en enorm miljökatastrof, men det syret la grunden för an massa annat liv på jorden.

I slutet på dinosauriernas miljontals år av världsdominans landade en enorm meteor på jorden. Den gav upphov till att det blev kallare på jorden. Då dog alla jätteödlorna ut och gav plats för däggdjuren att ta över. Dessa däggdjur utvecklades sedermera till människor. På grund av en massa vulkanutbrott på den kontinent som idag kallas Afrika, tvingades människorna att flytta ut över världen.

Alla dessa katastrofer har lett fram till att Onkel Olof just nu sitter och skriver på sin blogg. Kan saker bli mer tydliga?

Vårt uppdrag är inte att fundera över bardomen, utan att anpassa oss efter varje ny dag. Det har jordens invånare alltid gjort…