En bra illustration av känslan man får när man ska byta strängar...
Äntligen har jag bytt strängar på min akustiska gitarr. Drar mig lika mycket för det varje gång, även om det egentligen är rätt enkelt. Som tur är fick jag en sorts vev av min syster för många herrans år sedan som gör det snabbare att snurra på skruvarna.
Veven till trots slutade kvällen igår med att gitarren stod i ett hörn med d-strängen avhoppad för andra gången och samtliga andra strängar totalt ostämda. Hade lite ångest över detta i morse så innan frukost var jag bara tvungen att göra det färdigt. Tålamod är namnet på framgång och efter att ena e-strängen hoppat av 2 gånger och jag bytt batterier i min elektroniska gitarrstämmare, så lät det riktigt bra. Då infann sig tanken, som alltid kommer: Varför har jag inte gjort detta tidigare?
Men är det inte så ofta i livet. Att man vänjer sig vid sämre saker bara för att man vill undvika omaket att göra det. Fast man vet att man blir gladare efteråt. Ibland ska man inte tänka utan bara göra. Tankar skapar bara ångest.
En stämd gitarr ger bättre stämning och hindrar från stämningar från grannar och andra...
Bilden hämtad ifrån:
www.mamut.net/btsmusikarrangemang2002/subdet77.htm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar