onsdag 31 augusti 2011

Prestige bortom all räddning...

Ingen rök utan stolthet...

Om stolthet och prestige är ens enda dygd
då är man långt från räddningen
Ensam med smärtan och rädslan
klamrar man sig fast i det träd
som man själv satt eld på...

En liten dikt  och en liten tanke, en helt vanlig onsdag...

tisdag 30 augusti 2011

Diktonius och reinkarnation...

Sådan var natten...

Elmer Diktonius är ansvarig för följande rader:

"Så skall ock jag försvinna
när livet kysst mig nog"

Tycker den strofen väl står för den tanken jag har om döden. När jag är färdig ska jag vidare. Som buddhist tror de flesta att jag tror på reinkarnation. Sanningen är att jag inte vill tänka så mycket på det. Tar bort storheten i att leva nu, att det kan komma mera sen.

Rent vetenskapligt vet vi ju redan att vi reinkarnerar. Enligt energiprincipen kan energi inte förstöras, utan bara omvandlas, det samma gäller materian. Så när jag dör blir jag en del av något annat, och ingen vetenskapsman kan emotsäga detta.

Men varför bry sig om det nu, när livet är i full gång att kyssa mig...

måndag 29 augusti 2011

I sagoskogen II...

Finns älvor? Ja varför inte...

Ibland när jag sitter ensam och tyst i skogen tycker jag verkligen att allting runt omkring mig lever. Då menar jag inte bara träden, älgarna och fåglarna, utan även stenarna, vattnet och allting. Man är bara en liten del i en större helhet. Ungefär som när man är barn och nallen är en levande kompis. Animism är den fina termen för detta.

Så om någon frågar mig om naturen är besjälad svarar jag: "Definitivt..."

söndag 28 augusti 2011

Att följa känslan...

Följa känslan eller mannen med mustaschen? Det är frågan...

Läste precis ett blogginlägg om den inre känslan. En stor del av livets utveckling är att finna sin inre känsla och våga följa den. För att våga följa sin inre känsla krävs det att man ser att man kan lite på densamma. Ju mer man litar på känslan desto mer är man sig själv, och kan vara stark i det.

Folk är alltid rädda för att bli utstötta när dom vill vara "udda". När den känslan infinner sig tänker jag på vad Thomas Di Leva en gång sa: "Bara döda fiskar följer med strömmen". Sen blir det liksom inte så svårt att göra nästa tokiga sak.

Tänk vad Di Leva gjort för min inre känsla...

lördag 27 augusti 2011

Bland besökare och barnvagnar...

Ett psykologiskt fenomen...

Har precis kommit hem från Malmö och Malmöfestivalen. Det märks att jag flyttat ifrån staden och ut på mer ödsliga nejder. Såg, bland annat, The Arks sista spelning i staden. En sak slog mig om mig själv, så taoist och buddhist jag är, att jag irriterar mig på vissa fenomen på en festival.

När jag armbågat mig fram till en kycklingfilé, lite festivalgodis och Stortorget, märkte jag att jag började bli väldigt irriterad. Å ena sidan kunde jag inte förstå varför folk envisas med att ta med stora barnvagnar in i folkhavet, å andra sidan fattar jag inte varför samma folkhav inte visar mer respekt för rörelsehindrade i rullstol. Två sidor av samma problem, med olika förståelse.

Stod ett tag och önskade att de de rörelsehindrade skulle köra över barnvagnarna, vilket på sätt och vis hade varit tragiskt, om än lite komiskt.

Det är nog bäst jag stannar på landet...

torsdag 25 augusti 2011

Ungdomens källa...

Är ungdom något att eftertrakta?

Kom på min bok mitt i villervallan. Dags att ta upp korrekturen igen Medan jag gör det kan ju följande stycke ur samma bok få igång tanken kanske:



"När han kom fram till ungdomens källa upptäckte han att visdomens källa låg precis bredvid. Den Gamle förklarade att man kunde bara dricka ur en av dem i sitt liv och att man därför skulle tänka sig för innan man drack.

Länge stod han där i den nalkande skymningen med en bägare i varje hand. Till slut drack han ur den ena och kände de honungslena dropparna fylla hans själ.

Lång tid efter funderade han på om han gjort det bästa valet. När han slutligen knäckte Gåtan, förstod han att båda bägarna 
var nitlotter..."

onsdag 24 augusti 2011

Radioaktiv...

Dags att få lite tid i media. Allas vår favoritonkel ska bli radioaktiv...

Jag tycker man ska ge livet chansen, och tala i radio har jag alltid trott att jag skulle vara bra på. Nu får jag ett tillfälle att prova detta. Jag ska vara med i P4 Radio Kristianstad, som bisittare i "Hallå Skåne", fredagen den 9 september. Kl. 15:00 börjar spektaklet.

Tycker du ska ta och lyssna på detta. Kanske upptäcker du att verklighetens Onkel överträffar mytens. Den som lever får höra...


Sent inlagt. Den här gamla favoriten är ju rykande aktuell:

tisdag 23 augusti 2011

Det goda I-landsproblemet...

Inte bara god, utan god också...

Vet ni. Jag har lite svårt med folk som är vegetarianer i tron att det skulle rädda djuren och världen. Som buddhist förväntas man också vara vegetarian. Jag har inget emot vegetarisk mat, inte alls, men bara tanken på att man kan välja vad man ska äta är en ynnest få personer på jorden har.

Jag har lärt mig att äta det jag blir bjuden på, och är tacksam varje kväll jag går och lägger mig utan att behöva vara hungrig. Vi har det så bra att vi kan välja, därför kallar vi pjosk för en god gärning. Ganska mänskligt tror jag...

måndag 22 augusti 2011

Vem ska frälsa Knyttet?

Där sitter han och väntar på messias...

Ju mer jag läser, studera och observerar världen desto säkrare blir jag på min sak. man kan egentligen inte frälsa någon. Ingen kan jaga efter folk och tro att dom vill lyssna, om inte dom vill. Vi ägnar mer än 70% av vår vakna tid att bekräfta det vi redan vet och tror på. Dåliga odds för profeten, med andra ord.

MEN om vi står inför Domedagen, eller på andra sätt får en insikt blir vi plötsligt intresserade. Frälsning är för de nästan frälsta.  När man är redo ser man dörrarna,  och Knyttet och har nyckeln...

söndag 21 augusti 2011

I djupet av en tanke...

Det är bra att gå på djupet ibland...

Sitter här och funderar på hur allvarligt vi tar på väldigt mycket saker, som kanske inte bör ta så mycket tid och energi. Detta beror nog på att våra rädslor styr oss mer än någonting annat. Drottning Kristina lär ha sagt: "Roten till allt ont är rädsla", vilket jag tycker var väldigt klarsynt.

När man lyssnar på debatten i samhället så verkar många på allvar tro att världen ska gå under när som helst, fast vi redan överlevt världskrig, naturkatastrofer, sjukdomar och miljöförstöring. Så istället för att hela tiden fundera på hur vi ska dö, kanske vi skulle fundera på vad som faktiskt håller oss vid liv.

Så i djupet av dagens tanke finns en stark tro på att det fixar sig. Ta det lugnt och lita på livet. Det gör Onkel Olof i alla fall...

lördag 20 augusti 2011

Idag är det lördag...

Sådan var dagen...

Idag är det lördag. Behöver man skriva mer egentligen? Solen sitter som ett stort bonus på himlen och livet kunde varit sämre.

Idag har några kompisar varit över och vi har gjort de sista justeringarna på vampyrfilmen. Min sambo och jag (mest min sambo som vanligt) har byggt ett fundament till värmepumpen.

Sådan är lördagen. Den flödar liksom...

fredag 19 augusti 2011

Läkande ord...

En sund själ i en sund kropp med en läkande ord...

Jag är en av världens snällaste patienter. Fast jag får vänta länge i ett väntrum t.ex. så tror alltid godmodige Olof att det beror på att det finns patienter som behöver vården bättre och snabbare än jag. Jag tycker den stressade vården ofta får orättvis kritik, eller säg så här, vi ser personalen som direkt ansvariga för alla nedskärningar. 

Ibland tror jag dock att vården missat en av de viktigaste bitarna av läkandet. Ord som får en att stå ut med sin sjukdom. I våras opererades jag för ett navelbråck på Ystad lasarett. När jag vaknade upp ur narkosen hade jag, av naturliga själ, väldigt ont i buken. Det kändes inte bra helt enkelt. Kirurgen tog sig tid att kolla mig en extra gång, vilket tog max 2 min, och sa de förlösande orden: "Det är som det ska".

Märkligt vad man kan klara av smärta bara man vet vad det beror på och vet att det kommer att bli bra. Kirurgens fem ord gör att jag än idag har de starka smärtstillande pillerna kvar i den lilla papperspåsen jag fick dom i. Dom blev liksom onödiga.

Ord är makt. Ord är förståelse. Ord är läkande...

torsdag 18 augusti 2011

En cirkel, en värld och en sanning...

Så här naken behöver inte sanningen alltid vara...

Jag brukar tänka att alla människor lever i en cirkel. Cirkelns storlek beror väldigt mycket på hur stor integritet vi har. Inne i den här cirkeln lever man i sin egna lilla värld, med sin egna lilla sanning och tittar ut på den stora världen som kallas verkligheten.

Gränsen på cirkeln är konflikten. Konflikten mellan världen som den är och världen som vi vill att den ska vara. När vi rör oss bland människor stiger vi in och ut olika cirklar med olika världar och sanningar. När vi går in i någon annans cirkel måste vi lära oss rätta oss efter den världens lagar och förstå den människans sanningar. Gör vi inte det är konflikten inte bara i gränsen utan också inom cirklarna.

När verkligheten och andras sanningar intar din cirkel kan det bli svårt att hitta tillbaka till din värld och dina sanningar. Antagligen har de förändrats för alltid...

tisdag 16 augusti 2011

Cynism eller naivism...

Att se på livet kan vara lite kvistigt...

Efter att studerat världen i mer än 40 år kan jag tycka att man blir lite "avtrubbad". Saker är inte så märkvärdiga och katastrofer är inte så farligt. Man vet att det är som att kasta sten på vattenytan. Det uppstår lite ringar ett tag, sedan blir det lugnt igen.

Min sambo och jag argumenterar väldigt sällan, även om vi har olika livsåskådning. Dom få gånger det har hänt slutar det alltid med att hon tycker jag är cynisk och jag tycker hon är naiv. Men egentligen. Är inte cynism och naivism egentligen samma sak?...


(Bilden är målad av Onkel Olof)

måndag 15 augusti 2011

Storhet. Att kunna förlåta...


Hur jag än vänder och vrider på det, så måste den som kan förstå och förlåta andra människor, vara den som kommit längst på sin personliga utveckling.

Darwin lär ha sagt att ett tecken på att man är civiliserad är att man har råd att vara snäll mot djuren. Hur snäll man ska vara mot andra människor funderade han tydligen inte så mycket på. Det var ju den starke som skulle överleva. Den svaga överlever kanske inte, men den borde sova bättre på nätterna...

söndag 14 augusti 2011

Att ligga i hög...

Du skall ingenting ta med dig. Men vad hände sen?

Enligt alla fakta behöver vi människor bara mat, någonstans att sova och lite umgänge, för att göra allting enkelt. Väldigt förenklat faktiskt. För länge sedan la man dom döda i högar med alla sina tillgångar omkring sig. En fin tanke det där, men helt omöjlig att genomföra idag.Vilken grav skulle få plats med bil, cykel, widescreen, dator, mobiltelefon och alla andra "nödvändiga" saker vi äger?

Förr låg man i hög när man var död, nu ligger vi på hög medan vi lever...

fredag 12 augusti 2011

Taoismen. Att vara passivt lagom...

Tänk om detta ord fanns i kinesiskan. Hade taoismen funnits då?

Är jag taoist?
Ja det är jag
Vad innebär det? Vad gör man då? Hur firar man det, och när?

En taoists dag:
Vaknade på vänster sida (yin) och fick därför ligga på höger sida ett tag (yang) för att känna mig balanserad. Eftersom jag åt filmjölk (yin) till frukost kändes 5 min sandsäck (yang) helt okay innan jag gick till jobbet. Jag jobbar med revision (yang), vilket gör att jag måste ägna hela min rast till Tai Chi (yin) för att känna mig tillfreds. O.S.V. Bedrövelse.

Så kunde det varit, och faktum är att det finns folk som tänker sådär (fast författaren är lite ironisk). Men nu kommer det fina i taoismen: Allt är och blir i balans till slut, bara man tar det lugnt och slappnar av (wu wei). Man kan egentligen inte vara aktiv taoist. Det handlar om att vara passivt aktiv, inte aktivt passiv. Saker flyter på, oroa dig inte. Floden finner alltid havet till slut. Vi behöver inte peka ut riktningen åt den.

Jag tror att det finns folk som gärna skulle limma fast löven på träden, när hösten kom, i tron att man kan förhindra vintern på det sättet.

När jag skriver detta kommer jag på att om ordet "lagom" funnits i kinesiskan så kanske inte Taoismen funnits. Hela idén är ju att undvika ytterligheterna. Lao Tzu Lagom. Förvillande likt ett margarinmärke. Men å andra sidan. Margarin är det ju lagom mycket fett i....

torsdag 11 augusti 2011

Man får välja sina strider...

 Onkel Braveheart säger: 
"Vad är alla dina segrar värda,
när du står ensam och naken i den sista striden?"

Media plågar oss ständigt med sina domedagsprofetsior, och vi sväljer det och gömmer oss under våra snuttefiltar i panik. 2012 går världen under, 2000 jämt skulle datorerna raderas för gott, klimatet dödar oss alla snart och pengarna har kineserna tagit.

Huva!

Men jag säger bara detta: Vad är kimathotet och finanskrisen mot följande hot mot vår existens?
  • Toapappret är slut
  • Kopieringsmaskinen är trasig
  • Bredbandet fungerar inte
  • Det finns inget vegetariskt alternativ när man ska äta
  • Tåget är en kvart försenat
Man måste prioritera sina krig, annars är slaget förlorat innan man ens börjat...



onsdag 10 augusti 2011

Första steget...

Kan detta vara början på något nytt?...

Efter mycket pyssel har jag nu äntligen både fått in det nya operativsystemet och uppgraderingen på dom program jag använder. Det var lite dyrt, men jag har och andra sidan inte uppgraderat på 9 år.

Som vissa av er förstår så är jag inte bara nörd, jag gillar Mac också. Men för att påminna om Engström och kräftorna: "Projekten kräver dessa program" och jag har ju mina planer.

På sikt kanske det nya operativsystemet kommer att heta OS XI Dolphin...


tisdag 9 augusti 2011

Livet. En fråga om att "casha in"...

Rik är den som lever mest...

Med dagens nyheter ringande i öronen, blir det lätt att tänka på marknaden och på den oro den skapar. jag kommer dock att tänka på ett annat uttryck, nämligen "casha in". När en grupp människor sitter och planerar t.ex. att man borde hoppa fallskärm, så säger nästan alla: "Ja, det gör vi!".

Av dessa är det sedan ca en tredjedel som tänker "Ja, vad kul, det ska jag göra", en tredje del som tänker "ja, vad kul, det kanske jag gör" och en sista tredjedel som tänker "Ja, vad kul, men inte jag i alla fall". När dagen sedan kommer för det stora hoppet är det ca en femtedel som verkligen gör det, och av dem är det hälften som tänker: "Va fan tog dom andra vägen?"

För mig handlar livet mycket om att säga, vilja och göra är samma sak. Det är vad man till slut faktiskt gör som räknas. Allt man "cashat in" i livets spel. I Havamal står det ungefär så här:

Fänaden dör, fränder dör
själv dör du likadeles
ett vet jag som inte dör
dom över död man.

Lev som du vill bli ihågkommen. Om du lär dig att "casha in" kanske folk inte bara minns dig, du kanske får en liten blå delfin med...

måndag 8 augusti 2011

Blå delfiner. En riktigt god idé...

Den här symbolen borde alla få tilldelad någon gång i livet...

När jag bodde i Vingåker lärde jag mig om Foglastad, en kvinnoutbildning i de tidigare åren av ökad kvinnligt inflytande i samhället. Bland annat Elin Wägner var delaktig i gruppen.

Dom instiftade en orden som hette "Den vänliga delfinens ordern" och som man fick om man vågade ta steget ut och hoppa i de okända vågorna. Vågade förverkliga sig själv. Idén bygger tydligen på ett samtal mellan Platon och Sokrates diskussion om kvinnors lika rätt i samhället.

Om man vågar kasta sig ut i det okända havet, så kommer det ofta en liten blå delfin och hjälper en i land. Vi behöver mer människor som vågar utmana sig själv. "Den vänliga delfinens ordern" borde dammas av på riktigt och ges stort medialt utrymme.

Lyft dem som tar steget. Ge dem en liten blå delfin...

Läs mer på: Foglastad kulturförening


söndag 7 augusti 2011

Den falska trygghetens gudar...

Rädsla har alltid styrt historien. Tyvärr kan inte fästningar skydda oss från oss själva...

Vi tillbringar stor del av vårt liv till att finna trygghet. Vi vill kunna känna oss säkra och vill vill att allt ska vara bra. Vi låter gärna media, med sitt ständiga domedagsbudskap, hetsa upp oss. Tyvärr låter vi den här rädslan få oss att binda oss, klamra oss fast vid, saker som får oss att känna säkra.

När man levt ett tag så märker man ofta att dessa "trygghetens öar" har en tendens att försvinna i från oss. Hunden äter upp nallen, man skiljer sig, folk dör och så vidare. Vi dessa tillfällen märker man att den enda trygghet du kan lita på är den trygghet du har inom dig. Även med en stark inre trygghet kan livet vara jobbigt, men den hjälper.

Jag tror vi människor måste lära oss att släppa taget mycket mer. Att inte binda oss vid det som är förgängligt. Inom taoismen säger man ibland att man ska inte dyrka den falska trygghetens gudar. Hur gör man det då? Man måste utmana sig själv och våga göra saker man inte trodde man kunde.

För när man vågar det, och faktiskt kastar sig ut för klippkanten, så upptäcker man oftast att man kan mer och är starkare än man någonsin trott. Med den styrkan inom sig märker man att den sanna trygghetens gudar ler mot en...

Läs också:
Wu wei

lördag 6 augusti 2011

Alla dessa projekt...

Så här tänker jag mig framsidan på min nya bok. Det var den roliga biten av projektet...

Jag är en man med många järn i elden Just nu är följande under produktion:

Ashyls resa- Senaste boken jag skriver på. Håller fortfarande på med korrektur och layout (bara apgöra kvar alltså)

Timeline- Ett nytt brädspel om utveckling och strategi.

När pipröken skingrats- Spelar in egna och andras låtar. Onkel Olofs favoritlåtar för lägerelden.

Lägger man där till att jag beställt uppgradering av de program jag använder, som ska läras in, och att jag skriver på ett föredrag jag ska hålla i Stockholm om en månad, så kan man undra om jag egentligen har tid och arbeta. Men det hinner man faktiskt med det också. Man får vara så där lagom disciplinerad, och för att jämföra med tidigare inlägg, här det inspirationen som är motivationen...

torsdag 4 augusti 2011

Motivation, en fråga om hat...

Jag tycker den här bilden väl illustrerar den där känslan man har när hjärnan är full...

Idag, när jag satt och tittade på alla mina skrivbordshögar, kom jag att tänka på en händelse när jag gjorde värnplikten. Den visa tydligt att källan till motivation kan vara ytterst personlig.

Vi blev upplastade på en lastbil i löparkläder och körda någon mil ut från regementet. Sen fick vi springa tillbaka. På detta sättet trodde försvarsmakten att risken för fusk minimerades. "Alla vill ju hem", var den käcka devisen. En av mina kompisar i plutonen satte av med en farlig fart och försvann snabbt bortom horisonten. Inte ens mina vältränade kamrater kunde hänga på.

När vi slutligen trötta och svettiga kom fram till regementet satt han och väntade på oss, glatt rökandes på en cigarrett (bara det alla hälsofreaks). Jag frågade om han löptränade ofta, så som han sprang. Då tog han ciggen ur munnen och sa:
"Jag tränar aldrig, men jag ville ha skiten gjord"

Just nu skulle jag också villa ha "skiten gjord" på jobbet. Men jag kanske inte hatar det tillräckligt mycket...

onsdag 3 augusti 2011

Då var man på gång igen...

Jodå, så är det. Semestern är slut...

Då har man varit igång några dagar. Jag har börjat jobba igen efter fyra veckors semester. Det tar lite tid att "få upp farten". Har funderat på hur man egentligen skulle ha semester. Egentligen gillar jag bäst att ha semester när det är som mörkast, det vill säga i november till februari. UrOlof vill liksom gå i ide.På sommaren är man ju pigg ändå.

Varför arbetar vi som minst när vi klarar det som mest?...

tisdag 2 augusti 2011

Ett larvigt minne...

Så här ser de ut. Precis som jag minns...

När jag var liten samlade jag på och födde upp larver. Ägnade långa sommardagar åt att samla olika sorters svärmarelarver. Favoriten var, och är fortfarande, ligustersvärmaren. Dess larv kan ses i bilden ovan. 

Fjärilar är spännande då de har en livscykel som vetenskapligt kallas fullständig förvandling. Detta betyder att innan en fjäril blir fjäril (imago) så har den hunnit vara ägg, larv och puppa. För mig symboliserar fjärilslarver förändring och utveckling. Idag, precis efter jag beslutat mig för att ändra bana i livet, fann jag en präktig ligustersvärmarlarv. Kan det vara ett tecken?

Fin var den i alla fall. Fick ett infall att jag skulle föda upp den till fjäril, precis som förr, men ändrade mig. Trots allt trivs de flesta varelser bäst i sin egna värld. En ligusterbuske till exempel...

måndag 1 augusti 2011

Rättvisa, en fråga för idrotten...

I spelet "Perry Mason" är det alltid en rättvis vinnare...

En sak som jag tycker är lite rolig med sportjournalistik är när man dömer en tävling som rättvis eller inte. "AIK vann rättvist över Djurgården med 2-1", är ett typiskt citat från radiosporten. Men är det inte så med idrott att resultaten alltid är rättvisa? Den som gör flest mål vinner, är den viktigaste regeln i de flesta lagsporter. Hur kan det då vara orättvist om någon annan gör fler mål? Man får ju inte stilpoäng. Vill man ha det kan man ägna sig åt konståkning.

Det är bara att konstatera att ordet "rättvisa" är ännu ett ord i svenska språket som vi lyckats nöta ut.
Hur känns det? ...