söndag 18 september 2011

Resan, det ultimata priset...

Inte tillräckligt tydligen...

Hela den här helgen har jag varit på resande fot. Inte för att jag rest speciellt långt eller exotiskt. Resan har innefattat Tollarp-Hässleholm-Stockholm-Hässleholm. På den resan har jag inte sett speciellt många procent av vårt fosterland, men det räcker för mig.

När man sitter på tåget och ser Linköping station passera förbi så kommer jag att tänka på att nästan alla som vinner mycket pengar säger att dom ska köpa resor för slantarna. Inte betala av lånen på huset, lägga en utbildningsfond till sina barn eller något annat nyttigt, utan så fort man vinner pengar så tänker man på Thailand.

För oss som tycker den inre resan och hemmet räcker är det svårt att förstå varför man alltid måste bort så fort man kan. Kanske är det drömmarna här inte tillräckliga.

Jag kanske måste åka till Thiland. Det landet verkar ha något att lära mig...

4 kommentarer:

ERIC SECHER sa...

Den som klarar att livnära sig på inre resor är avundsvärd.
Tycker själv att yttre resor ger en enorm inspiration, ofta för fortsatta inre resor.
Yttre resor handlar också mycket om HUR man reser. Lite sorgligt med alla snitslade banor, stora grupper och förutsägbara utflyktsmål.

Onkel Olof sa...

Man kan resa på många vis, fråga schamaner.

När jag var uppe i Eiffeltornet var min första tanke: "det ser ut som på bilderna". Inte mycket till upplevelse. Att uppleva en pubfilosof, på en vanlig pub i Aukland, var en fantastisk händelse.

Min tanke var lite varför vi måste "fly" vår verklighet så fort vi får chansen?

ERIC SECHER sa...

En anledning kan vara att få se det som är "annorlunda". Men det kan man ju inte så sällan göra på rätt nära håll, typ Tensta-Rinkeby - Rosengård.

Onkel Olof sa...

...dessutom tär den inre resan mindre på den blå planeten.