torsdag 31 maj 2012

Fredsmäklaren...


Lösningen på det mesta...

Med rätt inställning och attityd kan man lösa det mesta över en kopp kaffe...

onsdag 30 maj 2012

Med lag...

Lagen och svängningarna...

Med lag ska land byggas, står det i de gamla landskapslagarna. Detta var också Karl XV valspråk. Lagar är på något sätt en del av vår kultur och till viss del vår världsbild. Men det ska vara i lagoma mängder. Jag tänker ofta: "hoppas vi inte får det samhället som är i USA där alla stämmer varandra för allting". Det lär finnas fler advokater i USA än i resten av världen, vilket talar för sig själv.

Men Sverige är farligt nära. I min värld, skolvärlden, är det juristerna, inte pedagogerna, som tagit makten. Formalian är viktigare än åtgärden och dokumentationen är viktigare än allt annat. Bara för att man ska slippa en anmälan och ha ryggen fri. Tror inte skolvärlden är unik med detta, men det är den världen jag känner bäst.

Det kanske inte är så dumt att styra med lagar, men det gör ofta folk mer passiva än aktivt förnuftiga och då har det en tendens att inte skydda eller hjälpa dem som det var tänkt att skydda och hjälpa. Detta gör mig lite orolig.

Men å andra sidan är jag en man som tycker att den bästa lagen är ättikslagen. Ni vet den man lägger in gurka i...

tisdag 29 maj 2012

En anledning...

Nära frågor...

Just nu planeras det för skolavslutningar över hela landet. Att vara i kyrkan blir allt mer förbjudet. Avslutningen får inte innehålla några religiösa inslag och ingen ska exkluderas. Så långt är väl allt i sin ordning. Staten och kyrkan har valt att gå skilda vägar och jag tycker själv att man ska välja sin egen världsbild.

En sak som man kanske inte tänker på direkt är hur religiöst tyst det är. Vem står upp och säger: "Jag är kristen och vill att vi ska vara i Guds hus". Just därför kan det verkligen inte spela någon roll att man är i en idrottshall istället...

måndag 28 maj 2012

I Nangiala...

En underbar tid...

Just nu blommar äpplena. Ja ska man vara helt ärlig så har de snart blommat över. Det blir lite drömskt när man ser alla dessa vita blommor och man kan inte låta bli att tänk på Bröderna Lejonhjärta och landet Nangiala. Så nära varandra livet och döden är hela tiden. Så berikande varandra.

Jag kan se ljuset Jonatan!....

söndag 27 maj 2012

Pluggsöndag...

Mossig...

Idag sitter jag och läser en massa uppsatser. I morgon ska det opponeras. Det är då deklarationskreativiteten kommer på en. Ni vet den där känslan man får när man ska göra något ganska okreativt, som att deklarera, och får fem tusen spännande uppslag på saker man hellre vill göra.

Just nu fick jag  idéer till spel som skulle kunna bli kul, ett manus till en film och en stark längtan till en skogspromenad. En massa bilder borde befrias från min ritplatta, ja ni förstår nog känslan. Det är inte det att uppsatserna är tråkiga eller så. Faktum är att de håller hög kvalité och är intressanta, det är bara jag som inte är tillräckligt bra för dem.

Rätt låt vann i alla fall...

lördag 26 maj 2012

Julgeni...

Hur kreativ kan inte människan vara?

Nu kan man köpa skumtomtar igen. Men eftersom årstiden är lite fel har företaget valt att kalla dem för "Juliskum" och tomtarna smakar cola och päronglass. Något inom finner detta lite lustigt. Den som kommit på den här geniala, om än lite galna, idén är värd lite uppmärksamhet. Inget är heligt längre. Inte ens tomten och julgodiset, och men kan inte tribunera detta bättre än med påsen i bilden ovan. Gränslöst, gräsligt och genialt i samma påse.

Det värsta är att de där juliskumma tomtarna är riktigt goda...


För att få lite balans i blogginlägget får ni hålla till godo med den evige Nalle Puh nedan:


fredag 25 maj 2012

Renhårig grabb...

De gamla takterna lever än...

Förr i tiden var det coolaste man kunde göra att hjälpa polisen eller brandkåren i deras rättrådiga arbete för samhället. I alla fall om man utgår från ungdomslitteraturen från 40- och 50-talet. Renhåriga grabbar som sa "vajert", hade bakåtkammat hår och lekte detektiver. På den tiden fick barn både bära kniv och smälla smällare. En era helt i Onkel Olofs anda.

Igår sällade jag mig till de renhårigas skala. På vägen till jobbet upptäckte jag att en flock kor hade rymt och nu flanerade i högerfilen. Allert och med artikulerad stämma ringde jag då herr Pralin, ni vet han som varnar för trafikfaror i radion. Givetvis hade jag varit noga med att orientera mig så att jag kunde ge en ackurat beskrivning av den akuta situationen.

Några minuter senare kunde jag höra meddelandet, som jag var upphov till, i radion. Ännu i denna stund går mina tankar till korna, vägen och vad som hade kunnat ske om jag inte varit så rättrådig. "Vajert" tänkte jag när jag insett att Onkel Olof ånyo räddat dagen...

torsdag 24 maj 2012

Radioaktiv III

Då var det dags igen...

Nästa fredag (1/6) kommer jag att vara med i radio Kristianstad igen. Det blir grillfest och uppföljningsmingel. kanske får jag uttala mig om finanskrisen. Vem vet. Programmet börjar 15:00 i P4.

Onkel Olof i etern. Ett måste för alla vårsaliga...

onsdag 23 maj 2012

Att famna livet...

Detta är min väg...

På vägen till jobbet idag tänkte jag "varför inte" och stannade bilen vid en parkering. Gick ut i skogen och bara njöt av nuet och fågelsången. Inte mer än så, men det räckte...

tisdag 22 maj 2012

Blåregn och hetta...

Nytt liv överallt...

Gisses, då var det sommar! Grannbyn hade över 28 grader igår och det är nog inte svalare idag. Hemma har vi ett lite ekivokt uttryck som lyder: "Det är hett som i röven på en eldare", och så hett är det idag. Jag gillar inte värme. För mig är 15-20 grader i skuggan alldeles lagom, men för alla soldyrkares skull är jag glad en dag som den här.

Såg att vår ask äntligen slagit ut. Det är ju det träd som tydligt är mest anpassat efter våra kyliga breddgrader, och därför vet man att det är sommar när den slagit ut. Min sambos blåregn har hittills i år bara sett ut som en död gren, men idag fanns det små skira löv nära roten. Ett litet under i vardagen som lätt kan missas av en stressad medborgare.

Ingenting är dött förrän man slutar minnas det, sägs det. I år gäller det i alla fall inte vårt blåregn...

måndag 21 maj 2012

Konvent...

Lugnet före stormen...

I helgen var jag på konvent för att spela spel i dagarna fyra. Jag var en av arrangörerna och ledde ett spel jag gjort själv så klart. Det var väldigt trevliga dagar, även om all min pedagogiska erfarenhet sattes på prov under familjedagen. Att spela med ungdomar kräver bättre förklaringar, m,en man slutar inte att förundras hur snabbt de lär sig. Kul för en speldesigner.

Så klart vann gruppen med den lägsta medelåldern. En kaffemugg kanske inte var ett lämpligt pris för en ung publik, men med en bild av Elaka Dvärgen på duger det. För första gången på väldigt många år kändes det faktiskt lockande att vara ung igen...

söndag 20 maj 2012

Hydroforsöndag...

Så här den ut...

Vi tar vatten ur egen brunn, vilket ger en viss tillfredsställelse. Enda problemet är att man måste ha en hydrofor för att få tryck i rören. Vår hydrofor läcker nog lite luft för vi måste tömma den ganska ofta för att få rätt tryck igen. Idag bestämda jag att det nog är dags för en ny.

Tittade lite på nätet. Tydligen kan man få hydroforer med vattenrening av olika slag. Vårt vatten har ganska mycket järn, kalk och andra hårda substanser. Dom ger god smak men är inte så bra när man tvättar.

Kanske är det inte bara en nackdel att behöva byta...

lördag 19 maj 2012

Onkel Domedag...

Jag kan se ljuset i tunneln...

Varför är vi så rädda för att allt ska gå åt fanders. Vi har ju faktiskt vetet om det hela tiden. Från den dagen vi föds vet vi om att vi ska dö och antagligen drabbas av diverse katastrofer, sjukdomar och tjuriga människor på vägen. När solen har förbrukat allt helium kommer den att bli en röd jätte och då går jorden under på riktigt. Rena klara fakta för den som vill veta.

Kanske är det just den vetskapen som gör att livet är så fantastiskt. Dagsländan, som lever ett extremt kort liv, sprakar av färger i solen. Varför låter vi då de fina stunderna vi har förmörkas av vår kunskap. Kanske hade Bibeln rätt. När man äter av kunskapens frukt, kan man inte leva i paradiset...

fredag 18 maj 2012

Livet på Bild...

Så här ser livet ut...

I tisdags var det en internationell dag för dokumentera vår samtid i foto i foto. Jag tänklte att jag skulle dokumentera min dag. Det blev bara bilden ovan.

Kanske säger den mer om min samtid än jag själv fattar...

torsdag 17 maj 2012

Packad...

Förberedd inte packad...

Det finns vissa saker jag alltid packar ner när jag ska ut och resa, och då menar jag inte tandborste och mediciner för det tar man bara för givet att man har med. Nä, jag har alltid med en chokladkaka ifall man skulle fastna någonstans och bli sittande. Har man i alla fall energi för en dag eller två.

Vill jag ha fint väder brukar jag packa ner mina långkalsonger. Det är den där typen av skrockfull psykologi som alla känner till, men har svårt att förklara. Att vara förberedd är ett bra sätt att undvika att något händer.

Nästan alltid när jag kommer hem är chokladen och långkalsongerna orörda i väskan...

onsdag 16 maj 2012

Tao, ledarskap och matlagning...

Ledarskap i all sin prakt...

Nästa uppgift på min utbildning känns riktigt inspirerande. Detta betyder att den antagligen bara bekräftar mig, och därför inte är särskilt lärorik. Vi har fått i uppgift att plocka fram en bok om ledarskap, som vi gillar och berätta varför vi valt just den boken.

För mig var valet enkelt. Det blev Tao Te Ching, så klart. Använder den redan i min chefsroll. Många tänker nog inte på hur mycket den faktiskt handlar om att styra och ställa. "Man ska leda ett land som man steker en liten fisk", är ett ganska känt uttryck. Den ska inte vändas för ofta.

Man ska alltså inte ändra riktning i en verksamhet för ofta. Det är nog många som önskar lite både lite mer Tao och Ching på sitt jobb. Te kan man ta på kafferasten...

tisdag 15 maj 2012

Delrapport

Så här ska den se ut...

För er som un drar över hur det går med min träning på song whistle, så kan jag säga att det går dåligt. Faktum är att jag inte kan hitta den. Det kan vara en slump...

måndag 14 maj 2012

Efter uppsatsen...


Då var uppsatsen klar. Det infinner sig en viss glad sprallighet i kroppen precis efter det att man tryckt på knappen "skicka. Ungefär samma känsla som när man tar av sig skridskorna efter två timmar på isen, ja ni förstår nog.

Men sen kommer Mara krypande med tanken: "Borde jag inte ha skrivit lite mer". Fast man är nöjd med det man gjort är man liksom inte helt säker. Det är nu det är fint att vara taoist. Man är som man är, och duger inte det så duger det ändå. Nuff said. Sedan kan man njuta av prestationen eller bara glömma bort den.

Ni som läst min blogg kommer kanske ihåg det här inlägget. Jag kan tala om att i helgen blev jag även klar med mitt spelprojekt.
Veckans övning kan kallas: Steel mind, open mind, accepting mind. Sådan är Onkel Olof  oct det funkar för honom.

Ha en det gott alla...

söndag 13 maj 2012

Gamla tider...

Ung målning, gammal känsla...

Tavlan ovan hänger hemma hos min mamma. Den målade jag någon gång i tonåren. Kommer inte ihåg precis när, men det spelar egentligen ingen roll. Jag tycker fortfarande om den i sin enkelhet och den "talar" fortfarande till mig.

Tekniskt sett skulle jag kunna måla samma tavla mycket bättre idag, men frågan är om jag skulle kunna måla om samma känsla. Antagligen inte, men jag skulle kunna måla en annan tavla med samma innehåll och känslomässiga engagemang.

Eftersom vi utvecklas kan vi aldrig bli det vi en gång varit, men vi kan ta det vi är och göra samma sak på ett annat sätt. Känslan finns där, men vi upplever den med nya sinnen...

lördag 12 maj 2012

Spöken...

Livet och livet efter detta...

I veckan har jag varit gäst på Bäckaskogs slott. Ett ställe känt för att det spökar där. Slottet är gammalt, taket i rummet är lågt och närvaron av spöken känns inte som en omöjlighet. Natten är lugn och jag sover gott. Inga spöken den här gången heller.

jag har ett nyfiket sinne när det gäller spöken. Det är ett av de där fenomenen som många upplevt, men som man förväntas tvivla på. Jag har aldrig sett något spöke, vad jag vet, men det skulle vara spännande att uppleva. Det vill säga om det nu finns spöken.

En sak är jag säker på dock. De värsta spökena finns i vår fantasi. Rädsla kan ta sig många skepnader. Vissa är vita och rasslar med kedjor. Men inte i mitt rum...

fredag 11 maj 2012

Att frukta elden...

Hur tänker en som målar bilder som den här...

Surrealism handlar om att måla bortom logiken. Zen handlar om att förstå bortom logiken i världen som vi upplever den. Tanken som är en känsla. En känslan som förklarar allt utan att kunna förklaras.  Nära då sinnet är passivt aktivt, och långt borta när tanken är aktivt aktiv.

Om jag var ett träd skulle jag välkomna elden.
Om jag ville kontrollera min värld, skulle jag frukta konsten...

torsdag 10 maj 2012

De tre punkterna ...

...

kanske är dags att förklara de tre punkterna jag skriver efter allting. Det är ju inte en slump att jag skriver så. Dom tre punkterna har en ganska lång historia som inte har med skrivande att göra alls, utan är egentligen en meditationsövning från början.

Tänk följande mening: "Gud är allt". Känn den tanken inom er och se den inte som en förnuftmäsigt skriven rad av ord.
Tänk sedan att eftersom allt verkligen menar allt, så kan man sätt vilket ord som helöst efter "är" t ex Gud är en sparv, Gud är gul eller Gud är ingenting. Allt är ett för litet ord eftersom när man tänkt eller skrivit allt, så finns det mer kvar. Bättre att då skriva: "Gud är _". Där "_" är symbolen för allt och allt som allt inte täcker.

Men eftersom man faktiskt skulle kunna skriva "Gud är Gud" så betyder det att man kan skriva vad som helst är allt. Allt är allt, alltså kan man skriva "_ är _" och det är lika stort fast innebörden blir större.

Eftersom "är" binds av tid så stämmer det inte längre för att beskriva det gudomliga. Det skulle kunna "var", "blir" eller "har varit". Helheten är ju på något sätt tidlöst. Dinosaurien var rymdskeppet, om ni förstår vad jag menar. Detta medför att "_ _ _" kommer att bli en tomhet som är så laddad av en transcendental och tidlös helhet. Tre punkter tar mindre plats än tre streck, men betyder för mig samma sak.

Så nu vet ni det. Snart ska jag äta middag...

onsdag 9 maj 2012

Skolkris...

En ny dag, i lärdomens tecken, gryr...

Har varit på rektorsutbildning i två dagar. De har varit mycket givande. Sverige har förutsättningarna för att få en skola i världsklass av olika orsaker, och inte bara för att rektorsutbildningen är bra.

Vi har kriser av olika sort. Ibland kan man undra om krisen beror på krisen i sig själv, eller om det verkligen är kris. Svaret är inte så enkelt som det verkar...

tisdag 8 maj 2012

Attityder...

Träna som Stenis...

I vårt land har vi en tro på att om vi gör precis likadant som någon annan så får vi samma resultat. En metod måste fungera för alla. Tänk om det var så enkelt. Då skulle vi kunna skriva en handbok hur man blir rik, en hur man blir lycklig eller en om hur man tar OS-guld.

Min insikt är:

"Man ska inte göra som den som lyckas, man ska ha samma attityd"

Det får bli dagens fundering...

måndag 7 maj 2012

Steel mind...

Steel Golem. Sådan ska man vara inuti...

Mitt liv är lite hektiskt just nu. Uppsatsen tar mycket energi, men samtidigt håller jag på med ett stort speldesignprojekt. Nästa vecka blir det konvent där jag är en av arrangörerna. "Boss Mania" är kodnamnet och platsen är Linköping. Ni är så klart mer än välkomna.

Hur hinner man? With a steel mind of course...

söndag 6 maj 2012

Burfågel...

Ingen längtan här inte...

Ute är det svalt med vackert vårväder. Inne står datorn med uppsatsen som snart ska vara färdig. Får en att tänka på det gamla uttrycket: "Fångna fåglar längtar, fri fåglar flyger...". Känner mig som de förstnämnda. Inte för att jag hade varit ute mer idag utan uppsats, men fri känner jag mig absolut inte.

Det beror på att jag jämför. Uppsatsen är egentligen den sanna friheten. Det är bara en attitydfråga...

lördag 5 maj 2012

I sökandet av den känsla som flytt...

Barnatro, ett bra begrepp...

När man som jag är i någon sorts medelålder så börjar man inse att man kanske inte söker utmaningar och nya karriärer, utan egentligen söker den där känslan man har när man är barn och allting är spännande. Likadant söker vi den mystiska känslan i vårt andliga sökande.

Det fina är att den inte kommer tillbaka som den var, utan kommer tillbaka som något nytt. Samma mystik, samma spänning men med mer mognad. Inte bättre, bara annorlunda.

Barnatro och barnasinne är vägen till vuxenlivet...

fredag 4 maj 2012

Kontraster...

En historia i sanden...

Platsen är Venice beach Los Angeles. Precis där vågorna möter stranden, mitt bland surfare och solbadare, hittade vi ett fång blodröda nejlikor som spolats upp. Man undrar över historien bakom dessa. Är det resterna av en begravning till havs eller någon som gift sig på stranden.

Liv och död på samma strand...

torsdag 3 maj 2012

Tappa ansiktet...

Det verkar sitt fast...

Man talar ofta om att "tappa ansiktet", det vill säga att man gör bort sig rejält. Jag gillar uttrycket. Utan ansikte saknar vi vårt fönster mot omvärlden och människorna omkring oss, och kanske mest av allt, det vi ser i spegeln varje morgon.

Vi har ett ansvar mot andra och oss själva att se till att så många ansikten sitter kvar där dom ska. Ett bra möte representeras ofta av att alla kan gå därifrån med ansiktet i behåll. Ja, kanske är det så att vi har mer ansvar för andras ansikten än vårt eget. Etik kallas det...

onsdag 2 maj 2012

Drakar...

Dröm eller verklighet?

Drakar har väldigt olika roll inom olika mytologier. Från den fornordiska draken, eller lindormen, som är girig och ondsint till asiens lyckobringande drakar. Ja hela Wales identifierar sig som en drake och det finns myter om att hela de brittiska öarna är en stor sovande drake.

Min favoritmyt är den att världen dröms fram av de sovande drakarna. Får en att tänka på Chang Tzu och hans dröm om att vara en fjäril. Ja, kanske är allt detta bara en dröm. Vi får hoppas att drakarna inte vaknar för snart...

tisdag 1 maj 2012

Losing my religion...

Bäst hittills...

Såg den här videon på YouTube igår. Tycker fortfarande att den är den mest konstnärliga musikvideo som gjorts. Varje klipp är en tavla med jordfärgerna som grund.

Nästan så att man blir religiös på kuppen...