tisdag 10 juli 2012

Äldst är vackrast...

Kulor av den gamla skolan...

För några dagar sedan köpte jag den här glasburken med stenkulor på en loppis. Kulorna har sparats i många decennier av förra ägaren. Det fina med dem är också att de faktiskt används att spela med. När jag ser de ojämna, blekta och nötta kulorna tänker jag att tiden gör det mesta vackert. De här kulorna har mer charm än några andra kulor som man kan köpa nya.

Samma sak gäller en massa andra saker. Något av det bästa jag vet är gamla träföremål där träet har blivit blankslitet och mörknat. Min sambo, som är duktig på att måla om gamla möbler, och jag brukar diskutera vad man egentligen ska måla om. Jag tycker att när föremål fått sin patina är det nästan förbjudet att måla om dem.

För med visst är det så att tiden också är en konstnär...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej,

förr låg det en kulfabrik i Tollarp om jag minns rätt.
Någon stans har jag ett urklipp från någon tidning om denna kultillverkning.

Ett litet klotrunt frö tumlas i en blandare tillsammans med stenmjöl? och blir tillslut en stenkula.
Fantastiskt tycker jag.
Undras om de finns kvar?

Har även något minne från när jag var barn i Blekinge på 70-talet att det var någon som hade kultillverkning där.

Färgerna blir så härliga.
Men i dag vill barnen bara ha glaskulor och stålkulor.

Vad hände på vägen?

Spelar eleverna kula numera eller har barnen kulorna bara som bytesvara?

Hälsningar
Helén
Numera Dalarna, ibland Skåne.

Onkel Olof sa...

Tror inte barnen spelar kula på samma sätt som tidigare, inte ens med nya regler.
När jag var liten var stenkulorna alltid exakt lika stora. De gamla är lite charmigt ojämna.

Dalarna? När det finns Östra Göinge :)