måndag 17 september 2012

Den religiösa människan...

Det handlar om att förhålla sig...

Man tror att tiden då en religiös människa var tvungen att tro på Gud försvann tillsammans med ecklesiastikministeriets nedläggande, men tyvärr inte. Om man säger att man är religiös tas det för givet att man är aktivt troende kristen, möjligen bara troende kristen. Lite som när jag säger att jag designar spel. Då får jag alltid frågan:
"Datorspel?".
Den tänkande världens begrepp är fortfarande omodernt snäva, även i vårt egocentrerade tidevarv.

Jag tror att alla människor är religiösa på sitt sätt, även om man inte tror på något, eller några, högre väsen. Ateismen, som många anser är att inte tro, är på sitt sätt också en religion med sina egna riter och helgdagar, eller som någon sa: "Att inte ha en åsikt är också en åsikt".

För mig handlar andlighet, som är det religiösa inre, om att förhålla sig till omvärlden. I västvärlden talar vi bara om kropp och själ, men i öst talar man om kropp, själ och ande. För mig är ande just det som knyter ihop oss med helheten och som skapar det där som man känner men inte kan beskriva. Det där som bara uppstår när känslan är rätt, som får en att må bra på ett stillsamt sätt.

Alla vet vad jag talar om, och alla förhåller sig till det på sitt sätt. Få säger att de är religiösa...