onsdag 31 juli 2013

Lådprincip...

Vardagsmatematik...

Matematik är i vissa fall erfarenhet och kunskaper om tidigare problem. Även om de flesta med huvudet på skaft kan lösa det mesta, så har man mycket nytta av vad andra hittat för "genvägar". En av dessa som jag använder oftare än vad jag trodde när jag lärde mig den är lådprincipen. Den går ut på att om man ska fördela föremål av olika slag så måste vissa olikheter hamna i samma låda om lådorna är för få. Alltså om jag har tre kulor i olika färger och bara två lådor, så måste två kulor av olika färg hamna i samma låda.

Låter självklart, men blotta kunskapen gör saker lite enklare. Alla som delat in saker i grupper vet vad jag menar. Som vanligt står ju också diskussionen om huruvida matematik är en exakt vetenskap eller inte upp igen. För alla som delat upp saker vet att det det alltid dyker upp något udda som stör hela fördelningen, eller egentligen den goda idén med själva uppdelningen. En sorts kaosfaktor i vardagen. Positivt för att att den tvingar oss att tänka annorlunda och se faktorer som vi annars inte brytt oss om.

Igår städade jag min strumplåda, vilket är en vetenskap i sig. Alla som med viss regelbundenhet tvättar vet att strumpor verkar leva i en egen dimension. Dom försvinner och dyker upp lite som de själva vill och det är alltid någon som är udda. Högen ovan är alla mina "udda" strumpor. Rent matematiskt skulle man kunna säga att det dyker upp en udda strumpa i veckan, om man tar i beräknande hur länge sedan det var jag städade strumplådan sist.

När jag var färdig hade jag fortfarande några udda strumpor kvar. Då jag inte kunde finna något matematiskt samband mellan dessa, det totala antalet strumpor eller liknande så såg jag detta som ett bevis på att matematiken inte är en exakt vetenskap. Precis som med det mesta annat i livet kräver den lite sunt förnuft och vidare tänkande med.

Världen har inte ett oändligt antal lådor. Vi måste förhålla oss till att vi hamnar i lådor med udda färger i samma låda. Om ni inte tror på detta kan ni ju alltid sätta er ner och sortera lite strumpor...




tisdag 30 juli 2013

Konst eller prestige? ...

"Spännande" hörn...

Tittade på programmet "Hustoppen" igår. Ett ganska bra program egentligen. Man tävlar om vilket hius som är det mest spännande. Jannika Hernelius och Andreas Forsberg åker runt och guidar TV-tittarna och sedan ska en jury bedöma- och betygsätta husen. Man får se spännande ombyggnader blandat med moderna hus. Programledarna är kunniga, positiva och intressanta. Men Juryn. Ingenting som inte är ritat av en arkitekt, gjort i betong eller plåt och ser mer eller mindre ut som en låda är värt deras poäng. Detta får en, som tittare, att inte känna sig god nog att bedöma vad som är trevligt och bra. Är man inte med i eliten kan man inte förstå, och det budskapet går verkligen fram. Tråkigt.

Ord som "lekfull" och "spännande" används flitigt om minimalistiska betongkonstruktioner. "Lekfullt och spännande" kan jag tycka om ett hus byggt i ett träd eller på annat sätt är vågat och personligt. I ett av avsnitten vågar faktiskt Andreas Forsberg ifrågasätta den moderna arkitekturen. Han frågar sig varför husen i Hjärup, som är byggda som på medeltiden, lockar människor mer än modern arkitektur, och han menar att detta är något för dagens arkitekter att ta till sig. Sen kommer juryn och prisar sina betongblock igen.

Får vi det vi ber om eller är det verkligen så att vi inte kan förstå vad som är så spännande med hus som ser ut som grundkursen i perspektivlära? Jag kan förstå att betongmodernism faktiskt tilltalar många människor, även om jag själv väljer hus med "mognad" och "karaktär", men en jury måste vara mer vidsynt för att verka trovärdig. Det är ju dock oss de ska tillfredsställa i slutändan, har jag fått för mig.

Träffade en trummis för en massa år sedan. När jag frågade vilken musik han helst spelade svarade han: "Det jag får betalt för". Ett väldigt ärligt svar för hur många måste förhålla sig som vill arbeta med konstarterna. Kanske är det samma sak med arkitekter. Man gör sig experter över ekonomiska och praktiska lösningar mer än konstnärliga, utan att erkänna det. De arkitekter jag arbetat med har varit väldigt kreativa människor, med enorm känsla för färg och form, men får deras kreativitet någonsin blomma?

Inte om juryn i "Hustoppen" får bestämma i alla fall...


Bildens hemsida

måndag 29 juli 2013

Pissa i öknen...

En lite droppe i det stora...

Jag använder ofta uttrycket: "Det är som att pissa i öknen", vilket betyder att det har ringa eller ingen effekt. Fick det uttrycket i huvudet idag när jag gick genom vår trädgård, som numera är gulnad av torka, och fick se att det faktiskt regnat sju millimeter i natt. Ringa effekt som sagt.

Men bra för några dagar sedan stod jag och samtalade med en pensionerad lantbrukare som tydliggjorde att en millimeter regn är tio kubik vatten på ett hektar. Alltså har ca 10 500 liter vatten regnat på tomten i natt. Trots detta väldigt liten effekt. Detta skvallrar om vilka enorma mängder vatten som är i omlopp runt omkring oss.

Idag är det min namnsdag, som enligt praktikan ska bara kaka om säden bar ax på Erik. Just i år stämmer Bondepraktikan väl...


söndag 28 juli 2013

Självhushållning...

Värd att se...

Jag är en stor förbrukara av "History Channel". Det görs en stor mängd högkvalitativa dokumentärer som jag kan rekommendera andra att se. Engelsmännen har gjort några serier där arkeologer och historiker lever livet som det gjordes förr. En serie handlar om en gård under den georgianska eran, ett om ett viktorianskt apotek och så den senaste "Wartime farm", som handlar om hur bönder i England hade det under andra världskriget.

Före kriget importerade England merparten av sin mat, men med blockader tvingade man sina bönder att öka produktionen av inhemsk mat. Man blev tvungen att hitta nya kreativa sätt att få fram mat för att slippa svält, vilket man också lyckades med. Jag tycker serien är intressant på flera nivåer.

Nu har serien fått mig att fundera på om Sverige skulle klara av att producera den mat vi behöver? Vi importerar ju en hel del mat samtidigt som vi bygger vägar och bostäder på fin åker mark. Hittade några inlägg om detta på nätet (se nedan) och det visar sig att vi nog kan vara självhushållande om vi börjar äta nyttigare mat, alltså slutar importera palmolja och äter mindre kött. Vi måste nog också sluta slänga så mycket mat som vi gör.

Låter inte detta som en sorts svar på många frågor? ...


Värt att läsa:
Exploatering av jordbruksmark
Fler som funderat


lördag 27 juli 2013

Mer plats för sortering...

Över alla breddar...

Vi källsorterar allt mer vilket är mer än positivt. Det ställer dock till lite problem i form av brist på utrymme. Vi har hela garaget fullt med källsorterat material i olika säckar. Antagligen blir det så att vårt vedförråd får bli nästa utrymme för detta, men först måste vi bli klara med pågående renovering.

När jag såg konstverket ovan kunde jag inte låta bli att tänka på källsortering. Men vem vill återanvända SAAB? Den konstnärliga människan antagligen...

fredag 26 juli 2013

Balansakt...

Tankens motorväg...


Om man ska gå på en spindeltråd måste man äga förmågan att se hur bred den faktiskt är...











Bildens hemsida

torsdag 25 juli 2013

Måttligt motstånd...

Nationalekonomi...

Har börjat träna på gym igen. Tycker verkligen att det är tråkigt. Men det tycker jag egentligen om all grundträning, så inget nytt på den fronten. Inom zen och kampsporten talar man ibland om motståndshandlingar. Då menar man att man ska göra saker som man egentligen inte känner för att göra, bara för att stärka sin harmoni och sin kontroll över sig själv. Just därför går jag direkt till träningen när jag kommer hem. Stärker både kropp och själ.

När jag kom hem efter en timmes lyftande av skrot fick jag för mig att jag skulle se vad det står om motståndshandlingar på nätet. Hittade den här lilla artikeln. John Swedenmark jämför alkoholism med finanskrisen. Genialt bra. Han anser att man kan vara måttfull på många sätt.

Jag hade förstås hoppats att man skulle vara måttfull med träning. Men det var bara med en måttfull förhoppning...


onsdag 24 juli 2013

Tålmodig doping...

Kunde jobba lite mer påå sin triceps...

Funderat lite kring det där med doping. Inte minst sedan alla avslöjandena förra veckan. Jag tror att idrotten är renare nu än förr i tiden, även om den är långt ifrån ren. Visa påstår t ex att man inte skulle klara av ett Tor de France utan att dopa sig på något sätt.

Annars har jag en teori att de som verkligen dopar sig är de som ska ta sig tillbaka från en skada eller annat uppehåll. Jag har märkt att man är mer benägen att ta "genvägar" när man ska träna sig tillbaka till en nivå man hade innan skadan. Inte samma tålamod som när man tränade sig till nivån första gången. Lite som att spela ett datorspel med olika nivåer. När man kan det bra orkan man inte spela om de första  nivåerna igen. Bättre att fuska sig förbi dem.

Därför tror jag att en av dopingens största anhängare är dåligt tålamod helt enkelt...


Bildens hemsida

tisdag 23 juli 2013

Värmebölja...

Päft päft!

Det är värmebölja i Broby och jag har jour på jobbet. Bilverkstan hann inte laga ACn i bilen och Fb är fullt av folks semesterbilder.

Men jag är inte bitter...

måndag 22 juli 2013

Det som inte dödar...

Innan regnet...

Nietzsche lär ha sagt: "Det som inte dödar oss gör oss starkare". Det stämmer säkert när man ser det i backspegeln, men kanske inget som direkt ger en positiv effekt medan det pågår. Just nu har vår AC i bilen lagt ner. Ja ja, tänker man, det var ju precis som förr innan man hade bil med dito lyx. Då slutar elhissen till sidorutan att fungera. Nu är det inte som förr och fruktansvärt varmt. Den där bastustugan man önskade sig har inte riktigt samma romantiska skimmer omkring sig längre.

Då tänker man att det vore gött med en cabriolet. Sol och fartvind i en skön kombination. Men hade man haft en sådan hade väl taket fastnat i nedfällt läge precis innan spöregnet och snöstormen. Fler tekniska prylar betyder inte bara lyxigare tillvaro, utan egentligen bara fler saker som kan gå sönder eller oroa sig för.

Eftersom jag inte dog idag borde jag vara väldigt härdad just nu, men det känns inte så...



söndag 21 juli 2013

Gemenskap...

Vissa saker förändras inte...

Hade ett gäng vänner över igår för att spela lite rollspel. Vi gick tillbaka i historien och spelade gamla klassiska Drakar och Demoner. Det var väldigt roligt och det blev ett och annat gott skratt. Efteråt blev det grill och en kall öl.

Rollspelande har till stor del tagits över av datorer och spel över nätet idag. Detta gäller ju så klart inte bara rollspel, utan även en massa andra saker. Man kan ändå säga, efter spelet igår, att den sociala biten är mer viktig än själva spelet. Att träffas och umgås har ett värde som blir svårt för internet och datorspel att ersätta.

Det känns rätt bra...



fredag 19 juli 2013

Vatten...

Det naturliga...

Enligt taoismen så är flödet som vattnet, det söker sig till det lägre hela tiden. Rent generellt så strävar vi hela tiden uppåt, vilket på sätt och vis ligger i vår natur. Men kanske är det så att om man söker det lägre så kanske vi, precis som vattnet, hamnar på det högsta. 

Men moln och drömmar har mer än en historia gemensamt...



torsdag 18 juli 2013

I sommarens bästa...

Primör i sin premiär...

Det bästa med att ha en trädgård börjar ungefär nu. Den tiden då man bara kan gå ut och äta bär och grönsaker direkt från sin källa. Jag älskar vinbär, smultron, jordgubbar och så klart mina två stora favoriter krusbär och sockerärtor. 

Mmmm...






onsdag 17 juli 2013

Mina bilder...

Eskils dröm....

I våras illustrerade jag boken "Kampen om riket", en bok om skånsk vikingatid och tidig medeltid. Det händer att jag fuskar lite som illustratör ibland, men tiden räcker inte till för att jobba med det mer seriöst. Nu till hösten hoppas jag på att en del av min tid ska kunna användas både till detta och eget skrivande. Det finns flera projekt och böcker i huvudet som borde komma fram.

Det kan bli en spännande höst på många sätt...

Ökenryttare...










tisdag 16 juli 2013

Bubblor och frihet...

Ekonomi...

Såg på Vetenskapens värld igår på TV2. Det var en repris som handlade om hur den ekonomiska krisen uppstått och hur fel man räknat på konsekvenserna av de stora låneskulder som hushållen dragit på sig. Allt bygger på att man skapat pengar genom att huspriserna hela tiden ökar, eller som någon skrev i en blogg jag läste: "Man använder sina bostäder som bankomater". Kan det bli tydligare än så?

Men så länge räntan är låg och de flesta har arbete är detta inget problem. Men vi sätter oss på en tickande bomb. I Sverige har hushållen på tio år ökat sin låneskuld från ca 900 miljarder till ca 2 700 miljarder kronor. Det betyder att varje svensk har en skuld på knappt 340 000 kr. Ungefär en årslön före skatt om man har en månadslön på ca 28 000 kr.

Nu vore det ju enkelt om folk började betala av sina skulder och sälja sina dyra hus, köpa billigare och kvittera ut en liten reavinst. Leva ett lugnare och friare liv. Detta skulle bara hjälpa de första som gjorde så, sedan skulle många finna att de satt med en förlust istället och då var krisen där i vilket fall.

Så hur hamnade vi här då och vems fel är det? Vi spelar alla med i spelet. Ganska förblindade av hur det fungerar. Inte ens nobelpristagare i ekonomi fattar det här och kan läsa sitt eget språk, så vi är i gott sällskap. Vi gillar att skapa bubblor och spräcka dem, så enkelt var det med den saken. Men fortfarande gäller Göran Perssons ord: "Den som är i skuld är aldrig fri"

Vi har sett det förr och vi kommer att se det igen, ända fram till dess vi inte låter ekonomerna vara den styrande klassen. Nu ska jag röja på vinden...




Bildens hemsida

måndag 15 juli 2013

Geometri...

Pyramid...

Så var det det här med dimensioner. Man ska tydligen kunna se den fjärde dimensionen under rätt betingelser. Tycker det här konstverket ger det ett gott försök. Längd, bredd, djup och återspegling. Ja, det blir fyra det...



söndag 14 juli 2013

Från olika håll...

Mitt i sommaren...

När man ser figurerna ovan, som tillsammans sitter och tittar ut över en dam i Västmanland, undrar man direkt vilka de är och vad de tittar på. Hela inramningen ger en ganska avslappnad och skön stämning och omgivningen är så vacker som bara en svensk sommar kan vara i Västmanland...


När man ser det från andra sidan är sommaren lika vacker, men tanken är förändrad. Så här tycker jag att konst ska vara...




lördag 13 juli 2013

Buddha och tzunamin...

Katastrofer väcker religionen...

Idag var jag i en stor affär med antikt och kuriosa. Mitt ibland alla fina och gamla föremål sprang jag på en alkov där någon inrett ett litet kapell med en stor buddhastaty. Lite otippat, men det kändes att det var på allvar. Ni som är vana vid att meditera vet att man ofta känner i en lokal om den används för den typen av aktiviteter. Sitter liksom i väggarna och i atmosfären.

Jag frågade affärsinnehavaren om detta och fick en spännande historia. Han hade varit i Thailand under tzunamin. Mitt i den stora katastrofen. Han hade då lovat alla hjälpsamma människor att om han överlevde och kom hem till Sverige igen så skulle han bygga ett buddhistiskt tempel. Han kom inte bara hem, han byggde templet också. All respekt för detta.

Jag funderar ofta över varför människor har så svårt att hålla löften i dessa dagar, och ännu sämre är det med heliga löften. Att hitta Buddha i en antikaffär gav ett visst ljus i mörkret. Det finns nog hopp trots allt...




Bildens hemsida

fredag 12 juli 2013

Realism...

Den romantiska elden...

Gårdagens blogginlägg handlade om den romantiska bilden av eldande och täljande och andra saker. Man bygger upp en förskönad bild av hur saker och ting ska vara, Man ska sitta där och filosofera över de glödande vedträna kanske rökandes på en pipa eller grillandes en korv eller två. Sanningen är att det ofta slutar som på bilden ovan.

Realismen möter romantiken...

torsdag 11 juli 2013

Det enkla...

Baskunskap...

Jag inbillar mig att det finns baskunskaper med historisk tradition som man borde kunna. Att hantera eld är en av dessa, att hantera en kniv (rent fredligt alltså) är en annan och kunskap om hur man ska hantera vatten en tredje. Alltså färdigheter som gör att du kan klara dig i även de mest spartanska omständigheter. Det vi män kallar ödemarken. Ödemarken är precis som "gatan" mest fiktiva platser som ska symbolisera vissa omständigheter, och inte nödvändigtvis handlar om gator och stora skogar.

Mest handlar det om en längtan till det enkla och en flykt från civilisationen, kraven och stressen. Oavsett vilket. Det är väldigt ociviliserat avslappnande att sitta vid en eld och tälja på en pinne. Tar fram "urmannen" i dig liksom. En verklighetsflykt god som någon...



onsdag 10 juli 2013

Tid...

En gång i tiden en ros...

Vad är egentligen tid? Och om tid existerar, vad är då dess motsats? Allting har en motsats som balanserar helheten. Materia och energi är i princip detsamma, så kanske är tid motsatsen till energi. Alltså det som är tomrummet vilket det mesta består av. Det skulle förklara en hel del.

Varför kom jag att tänka på just detta en onsdag på semestern? För att tiden var mogen för detta...

tisdag 9 juli 2013

Biten...

Sommar i sikte...

Det där med tänder är en ständig fråga. Just nu har jag en plomb som ramlat ut och en tand jag bitit av en stor bit av. I dessa sommartider står inte tandläkarna i kö för att hjälpa en och eftersom man inte direkt har ont av det så får man vänta på en tid. Det är inte så att jag lider av det, men just nu går det kilometervis med tandtråd för att man ska bli av med allt som fastnar i käften. Det gör en lite ofokuserad.

Men som med det mesta annat; tänder är något man tar för givet tills de inte fungerar som vanligt. Tandtråd lär en att uppskatta de vardagliga sakerna i livet. De som man inte märker, men som man inte kan klara sig utan...





Bildens hemsida

måndag 8 juli 2013

I sommarns hetta...

Ett måste för en sommarfirare...

Idag är det så hett så kaffet inte svalnar. Svensk sommar det med och om inte annat får det oss att glömma att det bara var några dagar sedan det ösregnade. Snart kommer folk och media och klaga på torkan, värmen och skogsbränderna. Det vet vi redan.

Så här års ska man också damma av grillen, eller grillarna om man är riktigt på hugget. Efter en lång varm dag vill man ha något varm och bränt i magen, gärna med något värmande innanför västen där till.

Vi svenskar har ett speciellt förhållande till värme. Vi får liksom aldrig nog av den, det bara är så...



söndag 7 juli 2013

Gud i sin egen trädgård...

Du får leva...

Det är på många sätt underbart att ha trädgård. Inte bara för att det är fint med buskar, gräs och blommor utanför att den drar till sig en massa spännande djur och insekter. I vissa traditioner bär t ex småfåglar lycka med sig, och fjärilar vittnar om att det finns goda andar i närheten. Tycker därför man ska välja att göra en trädgård även för andra levande varelser.

Gynnaren ovan hade fastnat i dammen i morse, Ett fint exemplar av den vanliga paddan (Bufo Bufo), (och se jag kan dess latinska namn med). Har alltid gillat paddor. De är fridsamma och lite kluriga. Inte sådär sprättiga som grodorna. Inte lika kladdiga heller.

Vilket som. Paddan kom inte upp ur dammen eftersom kanterna är något hala och branta. Givetvis hjälpte jag den upp och den larvade iväg mellan hostor och rosenspireor. Då upptäckte jag att dammen var alldeles svart av mygglarver. Mygg tycker jag inte lika mycket om som paddor, även om de hör ihop på ett sätt.

Detta krävde en annan lösning. Jag gick in i köket och hämtade lite såpa som jag droppade på vattenytan. På det sättet tar man bort ytspänningen som på sikt gör att mygglarverna drunknar. Brutalt och miljövänligt samtidigt. Tyvärr är det antagligen så att försvinner mygglarverna så drar nog paddan också iväg.

Lite subgudomligt blir det här. Man väljer liksom vem som ska leva och vem som ska dö i sin trädgård, och egentligen på ganska lösa grunder. Människan i sin prydnad. Det är bara att hoppas att Gud, om han finns, har lite bättre på fötterna när han tar liknande beslut. Vi är ju trots allt bara fluglarver i hans trädgård...

Ni ska dö...



lördag 6 juli 2013

Lördag...

En sol en solig dag...

Bästa vädret på semestern. Då väljer man att stanna inomhus och spela spel. Ska man hålla på sin image som excentrisk så får man betala priset.

Men jag ska bättra mig. I morgon...

fredag 5 juli 2013

Riktig semester...

Det var ett tag sedan....

Jag tror inte på att jag kommer att få någon egentlig pension. När jag är 65 är pensionsåldern 70 och sedan höjs den till 75 och så vidare. Försöker hitta sätt att ta ut min pension redan nu. Alltså räkna med att jag ska arbeta hela livet. Då behöver själen "komma ikapp" då och då. Det brukar normalt kallas för semester, men med tanke på att de flesta människorna i det här landet vill åka bort på sin semester så kan man undra vad det egentligen är. För jag tror inte det har med det svenska vädret att göra.

Just nu har jag semester. Det betyder egentligen bara att jag har lite större mellanrum mellan arbetsuppgifterna. Som chef ligger man alltid i bakjour ifall det skulle hända något, och det gör det också. Därför tror jag att många vill komma så långt ifrån jobbet och vardagen som möjligt. Svårt att bli nådd på Maldiverna eller Svalbard. Om inte anat så känns det så.

Snart kommer jag att avsluta mitt nuvarande jobb, sedan ska jag ha riktig, själslig, semester. Kanske blir jag uttråkad snabbare än jag tror, eller så kanske jag börjar med mete igen. Mete kräver en riktig semester. Annars kan man inte till fullo njuta av vattnet, naturen och fisken som kanske nappar. Gör den inte det spelar det ingen roll. Man har ju semester...



Bildens hemsida


torsdag 4 juli 2013

Förgänglighet...

Idag och nu...

En sak jag inte gillar med sommaren är att den hela tiden påminner mig om att det snart är höst. Hösten är ärligare för den bär inga förhoppningar om sol och regnfria dagar. Därför kan jag fårstå hösten bättre.

I Tao Te Ching står det:

"De tio tusen tingen reser sig
Jag betraktar deras återgång
De blomstrar och återvänder sedan till sitt ursprung"

Precis som sommaren blommar det mesta upp och återgår till sitt ursprung. Detta kallas att leva. Taoismen handlar om  att sluta hålla fast vid saker, till och med själva livet. Först då kan man leva på allvar. Detta har misstolkats genom århundradena och vissa trodde att Taoismen handlade om att hitta ett elixir för att bli odödlig. Men vem vill leva för evigt?

I Havamal står det ungefär så här:

"Fänaden dör, fränder dör
Själv dör du likadeles
Ett vet jag som aldrig dör
Dom över död man"

Med detta menar man att man ska leva som man vill bli ihågkommen. För så är det faktiskt. Även om Taoismen och Asatron inte menar exakt samma sak, så är de överens på en punkt:

Det finns saker i livet som inte ens döden kan ta ifrån dig.

En fin sommardag är en fin sommardag även när hösten kommer. Frågan är bara hur vi väljer att se det...



onsdag 3 juli 2013

Äntligen färdigt...

Hårt slit lönar sig...

Försöker ge mig på ett vettigt projekt om dagen. Idag har vi lagt kantsten och gjort det sista på vår nya trappa (se tidigare inlägg). Det blev väldigt lyckat. Jag är ingen större hantverkare, men äger gott om idéer. Därför är det alltid roligt när man gör projekten själv. Ja, vi fick förståss lite hjälp av grannens grabbar, så helt själva var vi ju inte.

Får se vad morgonens projekt blir...




tisdag 2 juli 2013

Ditt hörn på jorden...

En bild av mitt hörn...

Hur man än ser på saken så ansvarar vi alla för att vara vår egen lyckas smed. Det blir liksom aldrig bättre än man gör det, och känslan blir aldrig mer än man vill att den ska vara. 

När man ser vår trädgården som den är just nu, så kan i alla fall inte jag klaga på det hörnet i vilket jag bor och verkar. För vad mer kan man begära? ...



måndag 1 juli 2013

Uppiggande vardag...

Precis som i sagan...

Vi har hantverkare hemma hos oss just nu och häromdagen när vi kom hem fick vi se detta på vår uppfart. Tror inte träbockarna är placerade så medvetet, vilket egentligen gör det lite roligare. Senare kom en av hantverkarna över och när vi visade honom hur hans anställda staplar byggmaterial så bara skrattade han och sa:

– Men det är ju bockar, de ska staplas så!

Nog sagt om den saken. Mer vuxen än att jag tycker detta ger en viss glädje i vardagen är jag inte...