fredag 28 februari 2014

Det där med dressyr...

Imponerande…

Eftersom jag är lite intresserad av det mesta här i världen så kan det hända att jag fastnar i ett TV-program som jag först inte trodde jag skulle fastna i. Idag har jag tittat på dressyr. Med tanke på alla elever jag haft som varit intresserade av hästar och hästsport gillar jag att Svt sänder mycket av den varan. Om inte annat som en motvikt till all fotboll.

Efter att ha sett några ekipage blir jag förundrad över samarbetet mellan häst- och ryttare. Otroligt imponerande. För hur fasen lär man en häst att dansa runt, utan kommandon, med steg som jag själv inte skulle kunna göra på instruktion och med den kontrollen?

Jag har också tittat på ett program om arkeologiska utgrävningar i Indusdalen. Finns mycket att lära sig därute…








torsdag 27 februari 2014

Projekt...

Där är det! …

Här kan man se förra årets påbörjade projekt och därmed ett av årets prioriterade område. 

Skräckblandad förtjusning i en hög med sten...

onsdag 26 februari 2014

Kvistigt...

Bortom kaoset kan man skymat himlen…

Många har svårt med det där som handlar om miljötänkande och att ta steget till något enklare. Vi är uppfostrade att man ska sträva efter att klättra uppåt i trädet och aldrig nedåt. Man kan förstå om den som sitter högt upp blåser ner, faller till marken, som ett äpple på hösten, men vi skulle aldrig få för oss att självmant klättra neråt. Det verkar mänskligt.

Hur kan det vara så? Rädsla så klart. Rädslan för att förlora sin plats i trädet får oss att inbilla oss att grenarna nedanför nog inte håller.

Lyckas man klättra ner finner man nog hur lustigt det ser ut med alla som krampaktigt håller fast vid just sin gren.

Ingen komik fungerar utan en allvarlig botten…







tisdag 25 februari 2014

Kvällspost terror...

Lite som skvallerpressen…

Så här i OS-tider har jag varit ute på nättidningarna lite mer än vanligt. Det slår mig att dessa tidningars journalistik och retorik inte direkt bidrar till ett trevligt klimat. Om dessa tidningar var elever så skulle man inte våga släppa ut dem på skolgården. Ej heller skulle man vilja ha dem som kollegor på sin arbetsplats.

Skolor blir ofta anmälda om de inte arbetar aktivt mot kränkande särbehandling. Kvällspressen lever av det och går alltid fri. Vad ska barnen egentligen tro? ...






Bildens hemsida

måndag 24 februari 2014

Universums navel...

Mittpunkten…

Det fina med att universum är oändligt är att man faktiskt alltid är i dess mittpunkt…




söndag 23 februari 2014

På trädgårdssafari...



Så här års lönar det sig att besöka sin egna trädgård. Det finns mycket att se när snön smält bort och växterna ännu inte fått blad som döljer motiven.



Man ser saker på ett nytt sätt. Nya detaljer som påminner om den ständiga förändringen och allts förgänglighet.




Man måste lära sig att se det som alltid ser men som nästan aldrig är synligt…




lördag 22 februari 2014

Speglingar...

Sanningen och dess spegling…

Vi ser inte världen som den är utan som våra sinnen visar den för oss. Eller som Platons idealvärld som  som vi endas kan se som en skugga på en grottvägg. Tankens spegling i vattenytans krusning.

Typiskt för "stora" tankar. Man kan knappt förstå dem med förnuftet och har egentligen ingen nytta av dem.

Men fascinerad blir man…









fredag 21 februari 2014

Omskolad- Lönsam utbildning...

Är du lönsam? Är det lönsamt? ...

Bilden ovan heter "Är du lönsam lille vän?". Vi har sett den många gånger förr och i många olika sammanhang. Sätter frågan om skolans uppdrag att utbilda samhällsmedborgare på sin spets. Tänk inte på vad samhället ska göra för dig, utan hur mycket du ger till samhället. Men det var då det.

I dagarna har Anders Borg presenterat förslag på skattehöjningar och besparingar som bland annat innebär att studielånen skulle öka samtidigt som bidragsbiten skulle minska. Då kommer genast frågan: Lönar det sig att utbilda sig?

Svaret i ett kunskapssamhälle borde vara entydigt "ja", men tyvärr är det så att idag lönar sig en högskoleutbildning ganska dåligt. En examen ger alltid en viss trygghet men är ingen garanti för en bra lön och absolut ingen säkerhet för att man ska få ett jobb. Tänker man sedan i termer av livsinkomst så lönar det sig definitivt att ta en gymnasial yrkesutbildning. Under den tiden en blivande akademiker skaffar sig en skuld på hundratusentals kronor, hinner den med en yrkesutbildning arbeta ihop minst lika mycket i lön. Alltså ligger akademikern redan efter på sin första arbetsdag med en ansenlig summa.

När vi då försöker höja resultaten i skolan kanske vi måste fundera på vilka grunder vi gör det. Hur ska man motivera eleverna till stordåd om det i slutändan inte är lönsamt? Elever tänker inte i kollektivt samhällsansvar. De är smartare än så. "Whats in it for me?", är deras devis.

Vad ska man svara på den frågan? …






torsdag 20 februari 2014

Matematik, hur svårt kan det vara? ...

Några mål att lära sig…

Jag gillar att undervisa i matematik. Det är egentligen ett ganska enkelt ämne, men som med mycket annat har vi gjort det enormt komplicerat. Därför är det inte konstigt om många tycker det är lite knepigt.

Ta bara det där med tal och siffror. Vi räknar ju med talbasen tio. Det beror på att vi bara har 10 siffror att räkna med. För er som inte hänger med så kommer alla siffrorna här:

0  1  2  3  4  5  6  7  8  9

När vi räknat så långt måste vi visa att vi räknat så långt vi kan och ska börja om från början. Det visar vi med att skriva en etta och en nolla. Alltså nu har vi räknat en gång nu börjar vi på noll igen. Detta kallar vi för tio. Himla enkelt så långt, men nu börjar problemen. Om vi velat att det skulle vara enkelt så skulle vi kalla nästa tal för tioett och sedan tiotvå, tiotre, tiofyra och så vidare. Men inte då. Något smarthuvud ville att talen mellan tio och tjugo skulle ha egna namn. Ni vet: elva, tolv, tretton…

Inte undra på att människor aldrig lär sig att räkna med talbasen tio. Vi räknar med basen tio, men har namn för alla tal mellan noll och tjugo. Kan man göra det mer förvirrat? Nu tror många att vi har en bas på 20 eller mer och det är enormt svårt för en människa att kunna hålla en sådan mängd i huvudet. Det är ju alla fingrar och tår man har!

Efter tjugo blir allt logiskt igen, men då är det försent, PISA-resultaten har redan sjunkit…







onsdag 19 februari 2014

Våren i antågande...

Dags att krama en björk…

Här i Skåne måste man nog säga att våren är här. Har åkt tåg från ena hörnet till det andra idag och kunde glädja mig åt ett antal svanar på åkrarna, varmt väder och leriga parker. Trots detta är detta årstiden då orken tryter lite och många blir lite melankoliska.

Just därför kan det vara bra att veta att det nu sitter allt fler hjärtstartare på många håll i landet, även om de flesta nog blir onödiga när solen kommer på allvar…








tisdag 18 februari 2014

Man anar en fälla...

Här är originalet…

Det här uttrycket "man anar en fälla", som jag glatt säger i tid och otid, har sitt ursprung i bilden ovan. Den är gjord av allas vår Jan Stenmark (Pennan i näsan) och jag har märkt att fler än jag använder sig av den på nätet. Undrar om Jan själv är medveten om vilken trendsetter han är.

Vilket som. Förra helgen när jag och min fru sov på hotell någonstans i Svealand slutade det med att frugans säng såg ut så här:


Kan man ana mer fälla än så här? …







måndag 17 februari 2014

Mys-vab...


Här kanske förklaringen finns...

Efter att ha läst det här har jag ett nytt ord som smakar beskt på tungan, nämligen "mys-vab". Jenny Strömstedt är klockren på många punkter och får en att tänka i många banor. I dessa tider när politikerna tävlar om hur man ska bekosta vård och skola, så känns det lite surt att folk utnyttjar en av sveriges största förmåner, föräldraförsäkringen, till att vara hemma även när barnen egentligen inte är sjuka.

Missförstå mig inte, jag tycker verkligen att det är bra med vab och jag vill verkligen att föräldrar ska vara med sina barn, men risken är när man utnyttjar systemet så kommer någon förr eller senare att dra in det för alla; även för dem som utnyttjar det på rätt sätt. Kollektiv bestraffning kallas det tydligen.

Men idag är jag ganska säker på min sak: Jag vill inte betala skatt för att bekosta mys-vab. Det låter som ett sätt att sätta barnet i centrum, men då ligger inte centrum i mitten utan egoistiskt i periferin.

Men vad vet jag? Jag har ju inte tagit en enda vab-dag i hela mitt liv…





söndag 16 februari 2014

Dramatiska moln...

Mäktigt…

Tittade igenom lite bilder jag tog förra helgen. Ibland bara tar man en bild och sedan tänker man inte mer på den. När man börjar redigera dem i datorn så ser man något nytt och spännande.

Slumpens konst blir ofta den bästa…








lördag 15 februari 2014

Onkel heminredare...

Ett litet bidrag…

Hemma har vi en lite egen uppdelning när det gäller inredandet av hemmet. Jag får ett rum och sen tar min fru resten. Detta innebär egentligen bara vem som har veto. För det mesta är vi väldigt överens om hur det ska vara och se ut, eller kan diskutera oss fram till endräkt.

Nu har jag fått med en liten detalj som jag av någon anledning är lite nöjd med. Mellan elementet i hallen och bokhyllan över har vi satt upp en liten gardinstång. Eftersom hyllan är där så tar den ingen onödig yta och ser rätt smidig ut. På stången kan man sedan hänga sockor och vantar man vill torka eller andra saker som behöver hänga nära en värmekälla. Jäkla smart faktiskt!

Annars är det mest OS. Glädjer mig åt att Damkronorna slog Finland och gick till semifinal. Otippat är bäst…








fredag 14 februari 2014

Alla hjärtans...

I den härliga vårsolen…

Jag är generellt lite skeptisk till helgdagar som importerats, men en dag som handlar om att tycka om varandra kan aldrig vara fel. Så till alla läsare:


Ett stort varmt Alla Hjärtans Dag!!



torsdag 13 februari 2014

Tiden går...

 För två år sedan…

Gillar man ett motiv så återvänder man gärna. Det gäller inte bara mossiga stenar tydligen. Det här jakttornet kom jag på att jag fotograferat tidigare. Det var ett tag sedan sist men ändå.

Kanske visar dessa bilder att tiden är cirkulär. Eller så visar de ett bildskapande med lite tråkig fantasi. Jag hoppas på det första...




För två veckor sedan...

onsdag 12 februari 2014

Förvirrat...

En sån där onsdag…

Hemma sent idag efter kvällskonferens. Det har varit en lite virrig dag idag så hjärna och kropp önskar mest en varm dusch och lite sport på TV.

När man kommer hem står maten färdig på spisen. Plötsligt är förvirringen hanterbar…









tisdag 11 februari 2014

Styrka II...

Inte det ena eller det andra. Båda…

Man kan fundera på det där med styrka och vägen till förändring. Vem äger förändringen egentligen? I ett samhälle där ingen har ansvar utom syndabocken är det lätt att alltid hitta ursäkter för att inte ta det där steget som man borde. Man kan dock beundra andra som gör det. Eller förakta dem med för den delen. Hjälte eller syndabock; skillnaden kan vara hårfin.

Har de senaste dagarna diskuterat balansen, det kvinnliga, det manliga, det barnsliga och en massa annat. Ont och gott, jämförelse och tävlan. Diskussionen kan vara i evighet. Men i min värld kvarstår alltid faktum: vill man uppnå något finns det bara en som går att förändra och det är mig själv. Jag kan uppmuntra och stärka andra, men valet är alltid den enskildes. Alltså blir mitt jobb som lärare att ge mina elever styrkan, förmågorna och kunskaperna de behöver för att kunna göra sina egna val.

Om de inte får detta kommer någon annan att välja åt dem. Är då positiva krav och förväntningar något fult? Absolut inte. Det är grunden för att en demokrati ska kunna fungera. Jag tror på människan. Kön och system är sekundärt i frågan…








måndag 10 februari 2014

Omskolad- Det där med förstatligande

Kanske inte så här man menar med att regeringen ska ta mer ansvar för skolan...


Leif Lewin har med sin utredning om kommunaliseringens effekter på skolan satt igång en rejäl och kanske behövlig debatt. I en artikel i DN idag beskriver han hur kommunerna och lärarna inte riktigt var beredda på det ändrade ansvaret och att politikerna missbedömt kostnaderna för den målstyrda skolan. Lönerna och arbetsförhållandena för lärarna, och därmed deras status, har också påverkats negativt enligt rapporten. Rapporten glädjer vår skolminister, Jan Björklund, som är den i svensk politik som mest drivit frågan om att skolan ska förstatligas igen.

Vad ska man då tro om allt detta? För först måste man kanske se vad som verkligen behövs för att få den svenska skolan i topp och där är svaret enkelt: det behövs fler riktigt duktiga lärare. Jan Björklund beskrev själv i programmet "nyfiken på partiledaren" igår vad en bra lärare är, det vill säga en som med stort hjärta vågar ställa krav på sina elever och får dem att lyckas. Detta har jag bloggat om tidigare så det är inget nytt under solen. Alltså måste vi få en bra lärarutbildning och kanske ännu viktigare: få de bra lärarna att stanna kvar i skolan. Många lovande lärare har de senaste åren lämnat skolan på grund av att arbetsförhållandena inte varit tillfredsställande.

Men när politikerna säger att de vill satsa på lärarnas status och höja deras löner, så äger de egentligen inte makten att göra detta eftersom den makten ligger hos SKL, alltså kommunerna. Samma sak gäller när de vill minska klassernas storlek eller satsa på fler speciallärare. De har egentligen inte makten att påverka detta. De kan avsätta pengarna, som de ofta måste öronmärka, men det är fortfarande kommunerna som ska sköta det, och finns det inga bra lärare att tillgå så blir det bara ett slag i luften.

Alltså. Fördelen med ett förstatligande av skolan är att politikerna faktiskt kan få önskade förändringar tillstånd på ett smidigare sätt. Däremot blir det nog initialt som M och S säger: ytterligare en förändring som bara tar tid och energi från skolorna och därmed inte kommer eleverna till godo. En stor frustration från många politiker de senaste åren har varit att man pumpat in pengar i skolan utan att få effekt. Kanske är detta nyckelfrågan till skolans framtida framgång och om den ska förstatligas eller ej. Vill de få effekt med sina pengar så måste de ha makten att få dem dit där de behövs.

Om ett förstatligande av skolan kan få fler bra lärare till skolan så är det nog rätt väg att gå. Då kan politikerna höja lönerna, minska klasserna och anställa fler specialpedagoger utan mellanhänder och då kommer nog fler att upptäcka att lärarjobbet faktiskt är ett mycket stimulerande arbete väl värt att satsa på. Sen kan vi börja tala om världens bästa skola…


Artikel



Bildens hemsida

söndag 9 februari 2014

Hedersamma 100...

Med all respekt…

I helgen har vi varit och firat min frus farmor som fyllde 100 år i veckan. En på alla sätt respektfull ålder. Festen var jättetrevlig och jubilaren var verkligen värd all uppmärksamhet.

Vid sådana här tillfällen kan man dock inte annat än fundera över sin egen ålder och hur gammal man kanske blir. Med en illasinnad förkylning i kroppen känns oddsen att nå 100 ganska långt borta…



Ett stort Grattis Edith!!



lördag 8 februari 2014

Till Dan Andersson...

Talar än idag…

En av mina favoritpoeter är Dan Andersson. Ingen kan blanda glädje, sorg och längtan i en text som han. Tyvärr dog han i förtid på ett hotell i Stockholm beroende på att hotellpersonalen inte vädrat ut efter en bekämpning av vägglöss. Även om man undrar vad han kunde ha blivit så ligger kanske hans storhet i den levnadshistoria han beskriver i sina dikter.

Den vers jag mest förknippar med Dan är:

Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
led jag för min oro, otro och mitt heta hjärtas skull

Alltid lika aktuell…




fredag 7 februari 2014

Vintervägar...

Ibland är det kallt…

Den väg man vandrar går enkelriktat framåt. Det finns ingen återvändo till det vi varit bara det vi skall bli. Vintervägen är kall, frusen och hal. Inget i det som är nu talar om vår.

Men jag tror på våren, och just därför orkar jag gå på vintervägen…





torsdag 6 februari 2014

Sovande husvakten...

Inget att oroa sig för…

I natt var det fullt ös utanför vårt hus. Det var poliser, blåljus och hundar. Det var några inbrottstjuvar, som senare greps, som polisen jagade med full styrka. Min fru satt uppe och följde allt från fönstret med stort intresse. Hon hade massor av intresse att förmedla, om det funnits någon att förmedla till.

Själv låg jag tryggt och sov mig igenom hela spektaklet. Ja, jag sov till och med bättre än någon annan natt i den här veckan.

Så det är tydligen inte bara stormen som lugnar min nattsömn; även polisjakter verkar ha en sövande effekt. Helt friskt kan det inte vara…







onsdag 5 februari 2014

Fruktan och respekt...

Från djupet av vår rädsla till respekt för vår förmåga…

Det där med rädslor kan man tala mycket om. Som jag har bloggat om många gånger tidigare styr de våra liv och våra beslut mer än något annat. Just därför måste vi hela tiden arbeta med dem. Vi måste också vara försiktiga med att använda skräcken som vapen eller som uppfostran.

Stark är den som känner sina svagheter och nyttjar dem till sin fördel. Modig är den som bejakar sin rädsla och använder den för att våga.

När jag ser hur vi resonerar i samhället idag blir jag lite frustrerad. Vi tror att vi kan förbjuda bort det som gör oss rädda, ledsna eller på annat sätt är obehagligt. Vi lär oss aldrig att hantera på ett vettigt sätt. Men allt vi trycker bort har en tendens att komma tillbaka som en badboll man trycker under ytan. Ofta får man den rakt i nyllet, som Baloo skulle ha sagt.

Nä, är vi rädda för att barn ska skära sig på en kniv, lär det hantera den och lär dem att ha respekt för densamma. Vill du inte att barn ska skada sig på elden, lär dem att släcka den och ha respekt för dess effekter. Är de rädda för mörkret, sitt med dem i mörkret och visa att mörkret nästan är tryggare än ljuset. Men förbjud dem inte att leva och få dem inte att tro att livet inte gör ont, svider eller bränner, för det gör det.

För så är det. När rädslan blir respekt då kan vi äntligen tala om att vara trygg. I alla fall så trygg man kan vara…




tisdag 4 februari 2014

Styrka...

Orka…

Man brukar ju säga att den största styrkan är den inre styrkan. Inget att säga emot på den punkten. Mina år som kampsportare lärde mig, om inget annat, att man aldrig kan underskatta någon. Man kunde få duktigt med stryk av tjejer som var flera huvuden lägre än en själv så fort man sänkte garden. Likadant kan man då säga att många vältränade typer ofta var mer "skadade" än andra eller bara ömkade sig mer. Alltså vår mentala kapacitet styr till stor del vår fysiska kapacitet med och inget nytt med det.

Men det finns en sorts styrka vi talar ganska lite om: den omgivande styrkan. Alltså den styrka man får av den omgivning och den miljö man vistas i. Jag menar inte det sociala arvet här utan bara vad som kan sänka och höja oss i det vi är i för stunden. Ofta ger inte den mest honoristiska miljön den största styrkan, tvärt om. För mycket beröm och stöd tappar snabbt sin verkan.

En hög omgivande styrka präglas av förväntning och ärlig tro på ens förmåga. En vilja att man ska klara mer än man själv tror. I det korta perspektivet kan det synas lite hårt, men på lång sikt ger det enormt resultat. Tänk själva följande scenario:

Du har precis slagit ditt eget rekord i längdhopp med en decimeter eller mer. Du springer fram till din tränare och berättar detta. Vilken kommentar ger mest självförtroende och styrka:

-Bra jobbat vad duktig du är!
eller
-Självklart!

För mig är det väldigt tydligt…



måndag 3 februari 2014

Sanning och ickevåld...

I sanning…

Tittade på en dokumentärfilm om Gandhi i helgen. Mycket intressant på många sätt och gav mig en och annan ny insikt. Framförallt blev jag betagen av hans filosofi som blev så framgångsrik. Man har ju alltid vetat om att han följde ahimsa, ickevåld, men en lika stor del av filosofin var sanning, något som inte alltid tas upp när man lär sig om Gandhis liv.

För så är det. Ickevåldet har ingen effekt om det inte finns en sanning bakom. Något som den store tanken kan föda lyssnarna med. Man kan inte störta förtrycket om inte förtrycket existerar på riktigt. Självklart när man hör det men inte alltid så givet.

Ett av mina favorituttryck är "i sanning". Efter filmen om Gandhi ska jag vårda det bättre…





söndag 2 februari 2014

Tomrum...

Användbart…

Först tänker man att den där stocken är som mycket annat i livet; vackert på ytan och ruttet inuti. Vid närmare tanke är det ruttna lika äkta för dem som föds av det, som det friska är äkta för oss.

Tyvärr är människan ganska dålig på att tänka som hackspettar och snyltbaggar…





lördag 1 februari 2014

Klarsynt...


Klarsynt...


Lyssnade på Henrik Arnstad på TV4 i morse. Han har forskat och skrivit om fascismens framväxande i dagens Europa. (Fascism är hans betäckning på de främlingsfientliga partiernas politik. Ordvalet kan ha olika tolkning). Dessa partier vinner mer och mer mark på den politiska arenan och det är spännande att försöka förstå hur detta kan hända med andra världskriget fortfarande aktuellt i många levande människors minnen.

Vilket som. Det som fastnade hos mig var när Henrik fick frågan om det var de dåliga tiderna som var grogrunden för framfarten. Han svarade då att framgången nog mer låg i att dessa partier är de enda partierna som har ett positivt budskap. Medan andra hotar med jordens undergång om vi inte klarar koldioxidkraven eller bollar negativ retorik för att få oss att förstå hur dåliga alla andra partier är så står de fascistiska partierna där med en vision om en bättre morgondag. Klart att de lockar människor som är trötta på "tjafset".

Frågan har varit på tapeten tidigare och Öz har också påpekat detta. Ändå tror vi att det bästa sättet att bekämpa dessa strömningar är att smutskasta dem. Så fel man kan ha. Det är ju just det som föder dem. De etablerade politiska partierna MÅSTE bli bättre på att hitta sin vision och sin framtidstro och börja leverera en tro på det goda samhället, annars är snart det fjärde största partiet det näst största som kan bli det största.

Men då blir det svårt att se något positivt i det…