En dag på kontoret…
Vi har statistiskt sett aldrig varit mindre våldsamma än vi är idag. Värst lär vi ha varit i Stockholm på 1500-talet. Det söps, slogs och dräptes i tid och otid. Även på min fars tid slogs man man mer än man gjort på min tid. Trots detta tror vi att vi lever i den brutalaste tidsåldern hittills. Men det är väl så medierna vill ha det. De tjänar ju trots allt pengar på att vi ska vara elaka mot varandra.
Vilket som. Våld är hur man än ser på det något vi män tycks födas med. Antagligen med något urgammalt bortglömt syfte. För även pojkar från de fredligaste hemmen leker krig. Så gjorde även jag trots att jag räknades till de lugna grabbarna. Vi har det i oss, men det efterfrågas inte och eftersom vi förnekar det, förtrycker det och fördömer det kommer det att fortsätta ligga och ticka som en bomb under ytan i vårt samhälle.
Fotbollen har, av någon anledning, blivit en plats där vi, ja faktiskt, tillåter våld att regera. Alltså i täckmantel av fotbollen förminskar vi, om än bara lite, de våld olika personer utöver emot varandra. Helt korkat egentligen. Om någon blir misshandlad till döds så är det en misshandel till döds. Punkt. Det är inte ett offer i "fotbollsvåldet" namn. Om vi tillåter detta kommer fler att dras dit för att det är nästan legalt att vara så kriminell som något inom dem vill att de ska vara. Sedan får klubbarna ansvaret för spektaklet.
Därför är "fotbollsvåldet", som mycket annat, i mina ögon ett rättshaveri. Man kan man sätta en kniv, som är olaglig att bära på sig, i ryggen på en annan människa och kalla det för självförsvar så kan man göra rätt mycket utan ansvar.
Vi har mycket kvar att lära tydligen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar