Tiden rinner på...
Idag är det 20 år sedan min farsa tog plötsligt i en bilolycka. Nästan halva mitt liv har gått sedan dess, och ändå känns det inte som så länge sedan. Det påminner om att ett liv inte är så långt som man tror när man är liten.
För 40 år sedan vadade jag, mina syskon och farsan runt i ån på bilden ovan och fångade små lakar. Nu är samma å uppdämd så något lakfiske är man inte så sugen på längre. Runt kröken där framme på den vänstra stranden finns det ett fint kantarellställe för den som är beredd att halka runt på en liten stig.
Kantarellerna finn i alla fall kvar efter alla år. Lika goda är de också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar