En nybliven tradition...
Hur jag än vänder och vrider på det kommer jag ständigt fram till att den årstid jag älskar mest är våren. Visst kan det bero på att jag är född då, men på något sätt gillar jag att det blir ljusare och allt kommer till liv igen.
När man var liten kunde man hänga i timmar i ett vårdike eller liknande, där smältvattnet skapade små åar, och man kunde vara ute länge i de ljusa kvällarna och leka allt möjligt spännande.
När man blir äldre hänger man inte i dikena längre, och leker inga lekar. Man gillar våren ändå. Nu har man nya traditioner. En av dem är att tänka: "Jag gick inte på kosläpp i år heller..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar