En sådan där bild...
Jag blir hela tiden mer övertygad om att man hela tiden måste ha distans till det hela. Kan man inte med jämna mellanrum luta sig lite tillbaka och skratta åt eländet, blir det lätt att eländet blir det styrande.
Å när eländet får bestämma, ja då är det för bedrövligt...
1 kommentar:
Det gäller bara att veta när man kan skratta åt eländet och när man verkligen inte kan skratta åt eländet, utan annan handling är nödvändigt.
Annars håller jag med dig om att det är viktigt med distans till det mesta i vardag som proffession.
Skicka en kommentar