tisdag 17 oktober 2017

Bedömd stress...

Fullt ös...

Stress är farligt när man upplever att man inte har kontroll, ofta beroende på att man inte kan lämna saker ifrån sig eller att man har svårt att sortera i det man håller på med. Lätt att tala om, och svårt att motarbeta.

Sedan kan man blir stressad av att det man gör aldrig blir riktigt bra, eller att man upplever att så är fallet. Något som lätt händer när man blir bedömd på ett eller annat sätt, och i skolan bedömer vi massor, allt och hela tiden. 

Just nu är det lagt på oss lärare att hela tiden formativt bedöma våra elever, alltså bedöma för att eleverna ska reflektera över sitt lärande och hela tiden utveckla sina förmågor. Därför får ofta elever en bedömning som låter ungefär så här: "Din text var jättebra, MEN tänk på att...". Allt i någon sorts honorerande välvilja, där vi vill pusha eleven framåt. 

Tänk så fel det kan bli.

Detta upplevs av många elever som att de aldrig är bra nog. Framförallt av de elever som strävar efter bra betyg. Vi kräver hela tiden mer, och då får vi tillslut den där stressen och känslan av otillräcklighet vi strävar efter att motverka.

Vi borde oftare säga: "Nu är det bra!". Punkt. Då kan eleven lägga arbetet bakom sig och känna mer tillfredsställelse med sig själv och arbetet. Det vi egentligen ville från början.

Idag diskuterade jag detta med några elever, och när jag sa att om vi ska bedöma så kortfattat så får man också vara med på att vi skriver "Det här var riktigt bedrövligt!!!". 

"Det vore bättre", sa eleverna, vilket kullkastar mycket av det vi tror på i skolan. 

Så nu har man en del att tänka på.

Det här blogginlägget var bra, MEN...













måndag 16 oktober 2017

Sakta flyter ån...





Sakta flyter ån genom den kyliga morgonen
rätt lik
den där känslan man har
som minner om vinterns närmande...












söndag 15 oktober 2017

Dömda...

De som vet...

Vad tänker jag på idag då? Jo idag tänker jag på vad som står i Romarbrevet, och mer specifikt på följande citat (nya översättningen):

"Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv..."

Varför tänker jag på det just idag, och inte i morgon?

För det är just idag man kan ta sig en funderare över det som händer just nu. I morgon kanske domen redan fallit, och kanske har den fallit tillbaka på oss själva.

Rätt troligt faktiskt. Så döm inte mer idag. Inte i morgon heller...

















lördag 14 oktober 2017

Ett nytt som vanligt...

Grönt te och kimchi...

När jag fick diagnosen diabetes skrev jag att man måste hitta ett nytt "som vanligt". Det har gått över förväntan. Sötsugen försvann ganska omgående och även suget efter andra saker som bullar och söta drycker.

Nu går jag på en kost som får kallas kolhydratreducerad. Inga större förändringar, utan snarare justeringar till det bättre. Sushin blir sashimi med kimchi och kvällsmackan blir nötter eller liknande.

Så det rullar på, och i morgon är det söndag...





















fredag 13 oktober 2017

Lärdom...

En ny värld tar form...

Idag avslutade vi "Världsspelet" i åk 9. Eleverna har verkligen levererat över våra förväntningar. Vi har inte bara sett kreativt arbete i form av film, musik och skrift, utan de har också visat på bra förståelse för hur svårt det faktiskt är att leda ett land.

När jag nu läser deras utvärderingar är det ett citat som jag fastnar extra mycket för. Det är svaret på frågan: "Vad har du lärt dig?". Svaret är:

"Jag har lärt mig lite mer hur det är att styra ett land och hur mycket politik handlar om prioriteringar"

Tror många håller med om detta, framförallt politiker. Bara det citatet gör projektet lyckat.

Nu är alla inblandade värde en skön helg...




















torsdag 12 oktober 2017

Labbråtta...

I samhällets tjänst...

Samhället gör väldigt mycket för diabetiker. Bland annat är allt insulin gratis, men det finns mycket annat som man bjuds på. Just därför var det inget att diskutera när man frågade mig på vårdcentralen om man ville vara med i olika studier och forskningsprojekt. I dessa fall har jag öppna journalen, men ställer gärna upp på andra saker om det behövs med.

Så nu är jag med i något som heter ANDIS, och i veckan ramlade den här boken med frågor ner i brevlådan. Tycker det är lite lurigt med kryssfrågor. Av någon anledning vill jag alltid ha något alternativ som inte finns, eller vill sätta kryssen mellan rutorna. Men förhoppningsvis kan de som gjort testet få ut något av svaren,

Så nu är det gjort, och förhoppningsvis kan det kanske hjälpa någon som får diabetes i framtiden.

Får vi se när nästa undersökning dyker upp...














onsdag 11 oktober 2017

I skallen en onsdag...

Precis som på insidan...

Alltså när hjärnan blir trött så där på onsdagens eftermiddag, så borde det naturliga vara att man vill sitta still och bara ta det lugnt. Men inte i min hjärna inte. Ju tröttare den blir desto larvigare blir det som driver den. Så istället får man en känsla av att man borde lyssna på technomusik och dansa robot. Eller ännu värre. Hade det funnits realistiska möjligheter så hade saker som att måla en ko rosa, spela bastuba i kemisalen eller spränga något olämpligt, varit klart intressanta aktiviteter.

MEN, någonstans i det där huvudet man har finns det en överjagshjärna som verkar ha som enda uppgift att stoppa den trötta onsdagshjärnan. Lite tråkigt, men kanske är den en av de där sakerna evolutionen gett mig för att överleva några dagar längre.

Tur är väl det. Många onsdagar blir det...















tisdag 10 oktober 2017

Världsproblem...

Projekt...

Just nu gör vi ett spännande projekt i åk 9. De har delats in i grupper som ska skapa vars ett fiktivt land. Sedan ska de bygga upp det med olika resurser, och slutligen ska de lösa olika problem som drabbar landet. Som bonus har de skapat flagga, nationalsång och valuta. 

I morgon ska jag vi se på reklamfilm för de olika länderna och sedan får det sitt sista problem Hittills har de löst en epidemi och klarat av en depression. Ju bättre de löser sina problem desto mer belöningar får de i form av nya resurser, nöjd befolkning och en stabilare civilisation.

Tävling, kul och väldigt lärorikt, även för lärarna...















söndag 8 oktober 2017

Höstfärger...

Vackert...

Jag är ingen större anhängare av hösten. Det blir mörkare och kallare med varje dag, och det passar inte riktigt min kropp och hjärna. Men trots det kan man inte annat än att gilla det landskap som breder ut sig nu i fantastiska färger. Det lyfter upp den dagliga promenaden.

Så fick man bara ligga kvar i sängen lite längre än vanligt, kanske till och med jag hade gillat den här årstiden...



















lördag 7 oktober 2017

Ett kall...

En del i livet...

I Sverige är vi lite rädda för att säga att ens yrke är ett kall, alltså någon sort livsuppgift. Vi när nämligen en rädsla att man inte får någon bra lön om man säger så. För har man ett kall så ses man nästan som en övertygad religiös person, och det kan ju inte vara nyttigt för den materiella utvecklingen.

Vilket som. Igår hade jag och min fru, som också är lärare, en diskussion om detta och vi kom fram till att om man ska bli bra på det man sysslar med så måste man nog till stor- eller viss del se det som ett kall, en livsuppgift. Ja, kanske är det till och med en sorts religion, men utan religiösa inslag.

Att arbeta med människors utveckling är ett stort ansvar och man kan egentligen aldrig lyckas fullt ut med det, även om man dagligen gör en stor skillnad för många. Det ansvaret måste man på något sätt förhålla sig till för att både orka och utvecklas, men framförallt: för att aldrig ge upp ens när det ser mörkt ut. För eleverna behöver att vi alltid tror på dem.

Så självklart är läraryrket ett kall. Lönen är en annan diskussion...















fredag 6 oktober 2017

I skuggan av ljuset...

En liten laser...

Jag lär mina elever att kyla bara är avsaknad av värme, och att mörker bara är avsaknad av ljus. Inga motsatser alltså, utan bara nyanser på samma skala.

Rätt mycket i livet är just bara nyanser på samma skala, men många väljer att kalla dem motsatser. 

Det passar dem att ha det så...





















tisdag 3 oktober 2017

Nobelvågor...

Fascinerande...

Nobelpriset i fysik går till upptäckten av gravitationsvågor. Något som Einstein förutsåg, men som är så små att han aldrig trodde att de skulle gå att mäta. Med ett mätinstrument som är flera kilometer långt lyckades man till slut.

De första vågorna man mätte upp hade färdats mot jorden i flera miljarder år. Rymden är så svindlande stor att man knappt kan fatta det.

Men det här priset förstår jag varför man har fått...















måndag 2 oktober 2017

Tillbaka till bloggen...

I arbete för samhället...

Då var hemma igen, och tillbaka till bloggandet. Partistämma är en tidskrävande verksamhet, och jag har varit aktiv på många sätt och fått nya goa vänner.

Nu är man tillbaka till vardagen, och det där arbetet som är viktigt på ett annat sätt. Man kan inte vila på gamla meriter, utan ständigt arbeta på de kommande.

Vi hörs och syns...
















torsdag 28 september 2017

På kongress...

Entusiasm...

Ja, här sitter jag och väntar på att stämman ska börja. 

På linjen "den som tänker först får rätt" och "i din tystnad talar någon annan för dig" tror jag att jag kan få igenom en del spännande beslut på det här viset....














måndag 25 september 2017

Tillbaka till naturen...

Nära natur...

Dagen har ägnats åt att vara ute i vår naturen med eleverna i åk 7. Det området som jag var placerad på var precis som sist ängen. Ängen är en tacksam biotop. Stor artrikedom, mycket sol och det är lätt att hålla koll på alla eleverna.

Fynden blev också många, och som varje gång man är ute med eleverna tänker man att man borde vara ute mer, oftare och längre. Barn behöver naturupplevelser.

Ja även en gammal onkel behöver den där naturen i dryga mängder, men det vet ni redan...












lördag 23 september 2017

Kontraster...

Hemma bäst...

Det bästa med att vara borta ett tag och sova i sovsäck med ett liggunderlag som enda skydd mot ett hårt golv, är att komma hem till sin vanliga säng igen. Samma sak som att åka skridskor. Det bästa med den idrotten är när man får ta av sig skrillorna och ta på ett par vanliga skor igen.

Så förutom ett behövligt besök i staden idag, har jag bara njutit av att ligga raklång i min egna säng utan skridskor. Att det är lördag är en enorm bonus i sammanhanget...



























fredag 22 september 2017

Lägerliv...

Bild från dagen...

Är man tillbaka i sin soffa igen efter ett dygn på läger med mina mentorselever i nian. De har den fina egenskapen att de vill inte göra så märkvärdiga saker, utan de vill mest vara tillsammans och ha det gott. Äta, kanske paddla lite och lyssna på musik, bara de får umgås med varandra.

Ibland är det en ynnest att få vara mentor och lärare. Världen har mycket att lära av dessa nior.

I natt sover jag gott av många anledningar...























onsdag 20 september 2017

Svacka i örat, igen...

Det tar lite tid...

Många av er undrar hur det går med min ansökan till Hemvärnet. Jodå, det händer saker, men inte så fort och inte helt i rätt riktning. Det är snart ett år sedan jag tog tag i mig själv och äntligen anmälde mig som frivillig. Men, min gamla hörselskada har gjort att jag nu är föremål för en utredning som tar en massa tid.

Det är inte så att man är rädd för att en signalist inte ska höra viktig information, utan man är mer rädd för att min hörsel kan förvärras om jag skulle få för mig att smälla av ett granatgevär eller liknande.

Vilket som. Nu har jag i alla fall gjort mitt andra hörseltest, och idag har jag suttit hos en läkare och diskuterat mina tillkortakommanden. Egentligen klarar jag inte kraven, men det är precis, så nu ska jag iväg på ett annat test till. Man kan säga att försvaret vill ha mig, men inte mina öron. Själv vill jag bara ha ett snabbt och rakt "ja" eller "nej".

För jag tänker att i en krissituation har man ingen tid att fundera, då agerar man. Det kan ju inte bli så att när lede fi står på andra sidan ån kan ingen rapportera det eftersom alla sitter i en ljudisolerad liten låda och gör test på test på test...  pang!












tisdag 19 september 2017

Det underlättar...




Ibland underlättar det att helt enkelt inse att man inte är riktigt klok.

Men kanske inte just på en tisdag...










söndag 17 september 2017

Videologik a la 80-talet...

Då det  begav sig...

Många av oss som var unga på 80-talet, och därmed har en världsbild påverkad av en massa dåliga videofilmer, funderar nog lite till mans på olika lösningar på konflikterna i världen. Ta den i Nord Korea t ex. För oss finns det helt enkel tre lösningar på problemet:
  1. Skicka in ett team med navy seals (eller ännu bättre de där agenterna som tillhör en organisation som bara presidenten och en torr gubbe vid namn Smith känner till)
  2. Skicka in några ninjor
Om inga av dessa två alternativ skulle fungera så finns den slutliga lösningen: Skicka in Chuck Norris och rensa upp lite.

Då tänker kanske någon av er: Då kan man väl skicka in Stålmannen lika gärna. 

Nej, det går inte, eftersom Stålmannen tillhör DC's universum. Hur svårt ska det vara att förstå? ...



















lördag 16 september 2017

Vardagsdisciplin...

Avslappning...

Ibland får man frågan hur jag hinner med allt jag gör. Svaret heter "disciplin". Ett ord som många tycker har en negativ klang. Själv ser jag det som något positivt. I alla fall den disciplinen som kommer inifrån. Man måste var vid det man gör när man väl sätter sig med det. Det går inte att tänka på två saker och göra en tredje.

Så idag när vi gjort dagens ärende, och efter det att jag dammtorkat hela huset, så blev det äntligen dags för lite tid att måla tennfigurer till mitt senaste spel (se ovan).

I morgon ska alla fysikuppsatser rättas och bedömas innan det blir didaktikläsning. Blir det tid över i morgon får det bli lite e-.sport.

Och så rullar livet på: utan att vänta på den som väntar...














fredag 15 september 2017

Freddag...

Senaste publikationen...

Just idag är det fredag, men då man alltid känner sig lite lugnare just den här dagen så kanske den borde heta fred-dag. Som jag bloggade om igår är det fullt upp just nu. Både på jobbet och på fritiden. Just därför var det kul och se sin illustration på en piga som kommit på onåd i månadens "Allt om Göinge".  Illustrera är något man får göra lite i farten just nu, men det är lite som en fredag för själen.

Men nu tar jag en paus en stund. I morgon rusar vi vidare i livet...














torsdag 14 september 2017

Newton ett...

I rörelse...

Om ni undrar varför det inte bloggars på några dagar så beror det på att mitt schemat varit fullbokat. Det mesta har varit kul, så jag känner mig inte trött eller stressad.

Kanske kan svaret på detta finnas i Newtons första lag. Den säger typ att en kropp som är i konstant hastighet är också i vila.

Vila i farten med andra ord...


























måndag 11 september 2017

Teoristen...

Praktiskt sett...

Dagens ord: 
Teorist

Betydelse: 
En som stör den allmänna ordningen genom att göra praktiska kunskaper teoretiska.


Var försiktig. 
De finns där ute och slår till i läroplanen när du minst anar det...


















söndag 10 september 2017

Symptom och sjukdom...

Ständigt symptom...

Man måste nog reda ut det här med symptom och sjukdom. Symptom uppstår på grund av en sjukdom, men är egentligen inte sjukdomen i sig. Men många verkar tro att man blir frisk om symptomen försvinner.

Altså. Jag är allergisk mot katter. Om jag har en katt i närheten får jag rinnande ögon, snuva och nysningar. För detta tar jag antihistamin som lindrar symptomen, men inte tar bort allergin. Detta förstår nog de flesta. Egentligen. 

Men om jag då inte har några katter i min närhet, ja då får jag inte heller några symptom. Vissa skulle då kalla mig för frisk. Ja, faktiskt. Om du tar bort upphovet till symptomen, så är du frisk, tycker väldigt många.

Att förbjuda tiggeri gör inte människor mindre fattiga, men många tycks tro att vi får ett friskt samhälle om de försvinner.

Latent ligger katten och väntar...










lördag 9 september 2017

Höger och vänster hand...

Vad den ena gör...

Har hamnat i ett lite mysko problem. Jag har fått en tid till ögonskanning i morgon bitti. Av olika anledningar är jag tvungen att avboka den. Den var inte så länge sedan jag fick tiden över telefon, och då sa man att eftersom det var på kort varsel så skickar man ingen skriftlig bekräftelse.

Ja ja, vilket som. Idag inser jag att jag måste boka om och gör det rätta, nämligen går in på min sida på regionens digitala sida. Där finns ingen tid inbokad. Då ringer jag till sjukhuset som efter en del undersökande kommer fram till att: jag finns inte på någon lista och att det inte finns någon läkare på plats förrän långt senare på dagen. Slutsats: du kan inte vara bokad på den tiden.

Jag börjar tvivla på att den där bokningen på telefon är ett skämt, att jag kanske drömt eller något annat förvirrat. Men jag är i alla fall nöjd med att jag gjort allt jag kan för att omboka tiden.

Precis innan jag börjar skriva det här får jag ett SMS som påminner om tiden i morgon. Det visar att det inte är något fel på min skalle, men det väcker frågan om vården verkligen har koll på vad den håller på med. Lite som att vänsterhanden inte vet vad högerhanden sysslar med.

Å mellan de där händerna står jag och försöker förstå vad som händer...












fredag 8 september 2017

Gå med pedagogik...

Solklart i stunden...

Bilden är från min fysikutbildning i veckan. Inget konstigt med egentligen, men några dagar senare visar den en av pedagogikens stora dilemman. För. När man ser sin lärare räkna och förklara är allt solklart och enkelt.

När man några dagar senare ska sätta sig in i det där solklara, märker man att många detaljer eller förklaringar saknas och att saker är inte så givna längre. Senare infinner sig en lätt svetthinna på pannan när man inser att man ska kunna det på nästa prov.

Så här har många elever det, och det är aldrig fel att påminnas om det. 

Ordet "pedagog" betyder typ en som leder eller följer barn.

Kanske borde en pedagog följa med hela vägen. Från lektion ända in på provet. Då hade vi haft ett PISA-resultat värt namnet...

















tisdag 5 september 2017

Drömhus...


Jag vill egentligen inte bo någon annanstans än där jag bor, men om jag skulle byta bostad skulle ett hus som det i bilden ovan vara lite av en dröm.

Fast. Då får det gärna ligga lite mer ödsligt än i centrala Lund. 

Man är nog lite miljöskadad av allt rollspelande...















söndag 3 september 2017

Sjuka ideal...

Lite som man känner sig...

Alltså redan innan jag fick diagnosen diabetes hade jag tappat en massa vikt. Nu är det ännu mer, men kanske av lite vettigare orsaker. Men oavsett vilket så är orsaken till att jag krympt ur mina kläder att jag är och inte varit frisk.

Nu kommer många fram och liksom gratulerar en till att man blivit typ "snyggare", alltså smalare. Det är ju förvisso roligt att de tycker och säger så, men samtidigt känns det lite fel. Då tänker jag att det nog finns massor av människor som är magra mot sin vilja av olika orsaker och att även de får liknande kommentarer.

Övervikt är ju inget att sträva mot, men nog börjar vi få lite sjuka ideal eller hysterisk fetträdsla. För kanske hade vi haft mindre överviktiga och friskare människor om vi inte var så snabba med att döma och berömma hur andra ser ut.

Detta tänkte jag en söndag i september...










lördag 2 september 2017

Finnkampen...

Personlig favorit...

Efter en lång dag på Broby marknad är det skönt att slänga sig i soffan och titta på Finnkampen på TV. Det är en av mina verkliga favoriter när det gäller sport. Det är något speciellt med en tävling där resultat inte är primärt, utan att man gör sitt bästa och där placering betyder allt.

Funderar varje år över varför det inte fler tävlingar med samma koncept. Det gör jag i år med. Traditioner är lika viktigt som placering tydligen...


















fredag 1 september 2017

Lärande och system...

Ser du mönstret?

Om man behöver förstå saker ska man fråga sina elever. De vet ofta bättre, då de är mer i samtiden än de flesta jämngamla med mig.

En sak som man som lärare hela tiden måste fundera på är hur de där unga tänker och lär sig. Egentligen. Alltså det finns hyllmeter med forskning på ämnet, men den ger andra, ofta ganska ointressanta svar, så det är bättre att gå direkt till källan.

Det jag funderar på är hur duktiga elever tränar, levererar och förhåller sig till våra bedömningsuppgifter. Ofta kör de järnet i ett ämne fram till ett prov eller liknande, får ett bra resultat och slänger kunskapen i källaren för att ge sig på nästa bedömning. Inte så mycket livslångt lärande där som politiker, läroplan och läraren tror.

Kan man tycka är lite besvärligt, i första andetaget, men om man ser det med lite perspektiv så handlar det inte om att lära sig utan att "knäcka systemet" för att få det man vill eller nå dit man önskar.

Kanske är det den viktigaste kunskapen de kan ta med sig i livet...















onsdag 30 augusti 2017

Levererar...

Mums...

Det tog ett tag, men nu levererar tomatplantorna i växthuset big times. Det är alltså goda tider för en man som jag, som är lite av en tomatnörd.

Å håller vädret i sig kan det bli ihållande med. Så den som väntar på något gott...












tisdag 29 augusti 2017

De där sniglarna...

Hur tänkte den nu?

Ju mer jag tänker på det desto mer blir jag på det klara med att jag inte förstår mig på de där vinbergssnäckorna. De verkar ha en nästan suicidal längtan att ta sig till platser deras kroppar inte passar att vara på.

Alla andra djur och växter kan man ha en viss förståelse för deras beteende, men vinbergssnäckorna verkar helt förlorade i sitt egna universum.

Just därför gillar jag dem...


























måndag 28 augusti 2017

Måndagsrosor...

Bäst i början på veckan...

På vägen hem idag stannade jag och tankade. Fick då se att macken sålde de fina rosorna ovan. Eftersom jag tyckte de passade ihop köpte jag två olika buketter.

De som stod i kassan påpekade att de flesta löpte rosor på fredagarna.

Men vadå? Det är ju på måndagarna man ska överraska med blommor. Mycket arbetsvecka kvar, och på fredagar har man så mycket annat trevligt att se fram emot.

Gåvor är som bäst när man förväntar sig det minst. Som en måndag t ex...


















söndag 27 augusti 2017

Söndag...

Är det en måndag jag ser?

Va fasen, det är ju nästan måndag? Det var ju nyss lördag morse. För att inte säga hur nära det var sedan det var måndag förra gången.

Men här får man se positivt. I morgon ska jag ha en ny grupp i No som jag inte haft tidigare, och så klart har jag mina vanliga grupper med.

Kanske inte så dumt att det snart är ny vecka...






















lördag 26 augusti 2017

Gräsänkling ånyo...

I ensamheten...

Frugan har varit bortrest hela dagen. Hela huset för mig själv med andra ord och upplagt för spännande projekt och sånt.

Ja, det slutade med en lång promenad, beställning av dörrar och  fönster på Bolist och sedan lite figurmålande på glasverandan.

Det var att ta ut svängarna ordentligt det...












fredag 25 augusti 2017

Kill steal...

Jo, så är det...

Ni tror kanske att mitt e-sportande ligger på is nu när jobbet börjat igen? No way josé! Jag är lika aktiv som tidigare, och mycket bättre.

Igår spelade jag med en grupp och det gick bra. Så bra att min hjälte hade tagit mest poäng av alla i gruppen. I morse möttes jag av en något tjurig elev som anklagade mig för kill steal (KS), alltså att jag dödat fiender som han ansåg var till hans statistik.

Det visade sig alltså att två i gruppen var elever på min skola, och att jag som gammal uv inte bara röjt mer, utan också lyckats sno deras fiender.

Jag vill säga att detta är min största framgång i mitt e-sportande hittills, och väldigt inspirerande. Roligt är att det också visar att e-sport kan vara en åldersövergripande aktivitet.

Misstänker att jag inte kommer att tillåtas ta några killa alls nästa gång. Men det är ju cred på sätt och vis det med.

Så huka er ungdomar. Nu laddar gubben om...




torsdag 24 augusti 2017

Lärdom och tro...




Hittade det här citatet på nätet. Tror det är lite felöversatt.
Jag menar, inte skulle mina elever byta en lektion mot en drink
Tror inte det i alla fall...


















tisdag 22 augusti 2017

Världen från rymden...

Med den vyn...

Nog har ni väl sett ett eller annat avsnitt av rymdserien "Star Trek"? Redan på 60-talet dök serien upp i TV och det görs fortfarande filmer från den världen.

Kom och tänka på en rolig sak med serien. Så fort de kommer till en ny planet och strålar sig ner, så är det alltid bara en liten del av världen som får representera hela planeten. Lite som att de kom till jorden, och allt som finns där är Sibbhult. Så man tror att hela jorden är som Sibbhult typ.

När man sedan funderar vidare lite, så slår det en att många faktiskt ser världen lite på det sättet. Fast utan rymdskepp...















måndag 21 augusti 2017

Lite tvär...

På tvären...

Efter min tur till akuten i fredags försökte jag boka tid med läkare för uppföljning idag. Fick svaret att jag nog haft en "fis på tvären", och att det inte fanns några tider eftersom jag nog inte var så akut längre.

Hade varit helt ok att de sa att andra patienter var mer prioriterade, men att få diagnosen "en fis på tvären" kändes inte så fackmannamässig, och ganska nedvärderande. Om inte annat fick det en medelålders gubbe att bli på tvären.

Det var någon som sa att vården har en kris. Inte då. Vården har bara en fis på tvären. Det går över...























lördag 19 augusti 2017

På akuten...

Där sitter man...

För första gången i livet satt jag på akuten som patient igår. Jag har varit där förut, men då som medföljare. Allt började med att jag efter lunch började få lite ont i magen, vilket eskalerad under eftermiddagen. Det blev till slut så jobbigt att det slutade med att min fru fick hämta mig i Eslöv, där jag blev tvungen att stanna på vägen hem, och sedan bar det av mot närmaste akut.

I bilen blev det första gången på 2 timmar som jag på något sätt kunde slappna av och plötsligt släppte smärtan och spontant byttes den mot en känsla av att vilja lägga mig ner och sova. Mottagande sjuksköterska gjorde ändå bedömningen att man skulle skriva in mig.

Efter provtagning lev det fyra timmars väntan i en korridor på att en doktor skulle prioritera mig framför mer allvarliga åkommor. Inget dystert i det. Vi var några stycken som väntade och de andra visade sig vara väldigt trevliga människor, så tråkigt var det inte. Ett och att gott skratt blev det med, men ändå vill man helst hem.

Så i slutet tog jag en diskussion med ansvarig personal som väldigt rakt och tydligt, vilket jag uppskattar i vården, berättade att det kunde ta hela natten att få komma till en doktor. Jag föreslog att det kanske var bättre att jag tog tag i min egen doktor nästa vecka, och så får min fru köra in mig om åkommorna kommer tillbaka. Antagligen var inte mina prover akut allvarliga, eftersom de skickade hem mig på de premisserna.

Så nu får vi se vad det var. Idag mår jag bra igen, bortsett från att jag är väldigt trött, och livet rullar vidare...












måndag 14 augusti 2017

Växtkraft...



Vi brukar oroa oss över miljön lite då och då, och det med rätt. Dock tror jag vi ofta underskattar naturens inneboende kraft att alltid överleva. Lite som att försöka dela havet med ett svärd, man gör lite vågor och kanske lite skum, men sedan är havet åter havet.

Frågan är väl om vi är en av fiskarna som är kvar när livet lever vidare? 

...









söndag 13 augusti 2017

Glasveranda...

Praktexemplar på utsidan...

Det finns vissa saker som jag tycker är eftersträvansvärda i livet. Bastu, så klart, men också en fin glasveranda ger livet den där lilla extra kicken.

På en glasveranda kan man på fullt allvar njuta av att få vara inomhus när det regnar och blåser ute. Det är också den perfekta platsen för kreativ verksamhet som att spela spel, måla eller bara ta en kopp kaffe på.

Idag firade vi min frus födelsedag på Solvikens pensionat i Ingelstad utanför Växjö. Ett ställe jag verkligen kan rekommendera. För inte har de bara väldigt god mat, de har en sån där glasveranda som kan göra vilket liv som helst komplett (se bilderna).

Skulle ni ha vägarna förbi Ingelstad så ta tiden att titta in eller ut...

Tillika på insidan...