Det tar lite tid...
Många av er undrar hur det går med min ansökan till Hemvärnet. Jodå, det händer saker, men inte så fort och inte helt i rätt riktning. Det är snart ett år sedan jag tog tag i mig själv och äntligen anmälde mig som frivillig. Men, min gamla hörselskada har gjort att jag nu är föremål för en utredning som tar en massa tid.
Det är inte så att man är rädd för att en signalist inte ska höra viktig information, utan man är mer rädd för att min hörsel kan förvärras om jag skulle få för mig att smälla av ett granatgevär eller liknande.
Vilket som. Nu har jag i alla fall gjort mitt andra hörseltest, och idag har jag suttit hos en läkare och diskuterat mina tillkortakommanden. Egentligen klarar jag inte kraven, men det är precis, så nu ska jag iväg på ett annat test till. Man kan säga att försvaret vill ha mig, men inte mina öron. Själv vill jag bara ha ett snabbt och rakt "ja" eller "nej".
För jag tänker att i en krissituation har man ingen tid att fundera, då agerar man. Det kan ju inte bli så att när lede fi står på andra sidan ån kan ingen rapportera det eftersom alla sitter i en ljudisolerad liten låda och gör test på test på test... pang!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar